Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 134. Ett fiskeläge i Bohuslän af G. Brockman (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenkyrkor ofta sakna. Skyddad af en brant berghäll ligger
ett litet stycke därifrån kyrkogården, beväxt med yfvigt
gräs. Detta är också nästan den enda gröna fläck, läget
har att visa. Bland de låga träkorsen träffar man här och
där två eller flera betecknade med samma datum. Hafvet
tager stundom samtidigt flera rof från hemmen på stranden.
Genom lägets hela längd löper en gata med ytterst knagglig
stenläggning. Också användes den föga för åkdon. En häst
är här ute en tämligen sällsynt företeelse. Husen riktigt
blänka af färg. Det synes, att fiskaren vill ha sitt hem
prydligt. Inne på fastlandet, där naturen själf är rik på
färger, träffar man ofta omålade stugor, som äro grå af
väder och vind; här ute tycks man känna ett behof att
med klara färger gifva omväxling åt den nakna
klippbygdens enformighet. Den skarpa hafsvinden gör det
naturligtvis också nödvändigt att med omsorgsfull målning
skydda husen.
Genom de lågt sittande fönstren kunna vi se in i
stugorna. Där ser snyggt och prydligt ut. I fönstren stå
blommor, och på skåp och hyllor ser man mångenstädes
prydnadssaker af porslin och gips, koraller, snäckor,
sjöborrar och annat dylikt, som sjömännen hemfört från sina
färder. I helgdagsrummet är rullgardinen för det mesta
nedfälld. Vi gå förbi en brunn. Från dess botten hörs ett
egendomligt skrapande. Vi se ned och upptäcka där en
kvinna, sysselsatt med att bland stenarna där nere med
ett tefat upphämta det sakta framsipprande vattnet. Det
råder nämligen under sommartiden ofta vattenbrist där
ute på klippöarna. Vi fortsätta vår väg. En förstäfsbild
öfver en förstugudörr eller ett namnbräde, uppspikadt på en
bodvägg, äro antagligen minnen från fartyg, som strandat
här pä kusten. Från hufvudgatan vika vi af ner mellan
sjöbodarna och komma ut på en af de smala bryggorna.
Hvilken genomträngande fisklukt! På vågräta stänger
hänga otaliga fiskar till torkning, fläkta och uppspjälade
med trästickor. Dessa bilda, så att säga, ett slags allé,
och, när vinden far fram mellan dem, slå de sakta emot
hvarandra med ett egendomligt klapprande. Och under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
