Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 141. Väfvaren i Mark (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter några år fick Sven Eriksson, som han nu kallade
sig, råd att köpa sig en häst för forsling af garn och
väfnader. Detta var ett stort framsteg, men det följdes snart
af ett ännu större. Vid denna tid utkom en lag, genom
hvilken folket i Mark och några andra härad erhöll frihet
att fara omkring i landet och sälja sina väfnader, hvarhelst
de behagade. Nu kunde Sven Eriksson utvidga sin
verksamhet ännu mer. Inom några år gaf han sysselsättning
och bröd åt mer än två tusen personer. De flesta af dessa
sutto vid sin väfstol nere i Mark, men andra åter vandrade
med en stor lärftspåse öfver axeln och ett alnmått i handen
ut till alla delar af riket och sålde väfvarna.
Med framgången växte äfven Sven Erikssons
framtidsplaner. Ar 1834 anlade han ett bomullsväfveri vid
Rydboholm och sedermera tvenne andra. Dessa fabriker voro de
största bomullsfabriker i vårt land på den tiden. Hittills
hade dock Sven Eriksson köpt allt det garn, som han
förbrukade. Nu började han tänka: »Hvarför skall jag köpa
mitt garn? Kan jag icke själf låta spinna det?» Icke långt
därefter anlade han en ny fabrik, där ofantliga massor af
bomull spunnos till garn, som sedan väfdes i fabrikerna och
i kojorna rundt omkring på landsbygden.
3.
Den forne bondgossen var nu en af Sveriges största
industriidkare och satt såsom en höfding i ett rike, som
han själf skapat åt sig genom företagsamhet, driftighet och
omtanke. Marks härad är ingen obygd längre. De penningar,
som inflöto genom väfnadsverksamheten, nedlades till största
delen på landets uppodling. Öfver allt ser man nu bördiga
sädesfält och täcka landtgårdar, där förr endast skog, kärr
och stenbackar funnos. Själf föregick Sven Eriksson med
godt exempel: han odlade, han anlade vackra gårdar, han
inrättade skolor, han byggde kyrkor.
Sven Eriksson uppnådde en ålder af sextiofem år. Vid
sin död, år 1866, sörjdes han af tusentals personer, som med
honom förlorade en faderlig vän och en god husbonde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
