Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 154. Sala silfvergrufva af T. Holmberg (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lif, som dessa grufkarlar lefva, men »i djupet bor som uti
himmeln Gud». Fordom nedhissades arbetarne i tunnor,
och då plägade de under nedstigandet uppstämma en psalm.
Yi skola naturligtvis ej försumma att ledsagade af en
sti-gare med ett sprakande furubloss i handen nedstiga i
gruf-van åtminstone så långt, som de huggna trappstegen räcka.
Ett vackert skådespel är det, då stigaren skakar facklan
öfver ett klipputsprång och man ser de lysande gnistorna
falla och till sist slockna i mörkret djupt nere.
3.
Särdeles vacker, i synnerhet i juni månads början, är
den s. k. Gröna gången, som går utmed en af de gräfda
dammarna till Långforsen. Nätta små sommarställen,
tillhöriga salaboar, och grufarbetaretorp ligga här, medan
Ȍldriga alars och granars ring
med speglad grönska står rundt omkring».
Här kan man en sommarafton med tjusning lyssna till gök
och bofink, till trast och beckasin. När man kommer fram
till den rätt stora, sakta skvalpande Långforsen, mötes man
af en äkta svensk naturtafla, den, som skalden målat i
dessa rader:
»Nu blänker stålblått i ljusa natten
Långforsens tigande djupa vatten;
kring sjö, som stillnade efter hand,
dra tysta skogar sin mörka rand.»
En sista utsikt kunna vi taga från Salas kyrktorn.
Rakt nedanför oss ligger den lilla staden med sina i räta
vinklar hvarandra korsande gator; åt söder öppnar sig den
ljusa slätten med kyrkor, byar, bondgårdar, ängar och åkrar;
röken från ett förbiilande järnvägståg bildar i luften en
lång, hvit strimma. Skilda från Salaslätten genom mörka
barrskogsbälten ligga på ömse sidor andra slätter, men åt
norr mörkna och tätna skogarna alltmer och sträcka sig
ända fram till Dalälfven, den gamla landskapsgränsen mellan
det välbärgade Västmanland och det minnesrika Dalarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
