Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 165. Härjedalen (II) - 166. Från lifvet i fäbodarna (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bristen på vägar är en af de största olägenheterna i
Härjedalen. Till fäbodarna äfvensom till afsides liggande
skogsbyar leda endast stigar. Det, som skall forslas på
dessa, måste bäras eller klöfjas. I senare fallet läggas
varorna i två stora, starka korgar, så att dessa väga ungefär
jämnt. Därefter hopfästas de med en järnkrok och hängas
åt hvar sin sida öfver hästens rygg, hvilken är betäckt
med skinnfällar för att ej skafvas. Med stor försiktighet
går sedan hästen utför de oländiga stigarna, där träd och
stora klippblock ofta göra intrång från sidorna. Varsamt
kännande sig för med fotterna söker han få fotfäste på
den branta och steniga, af rinnande vatten ofta slippriga
stigen. Vanligen lyckas han undgå en sammanstötning med
mötande hinder. Skulle likväl en sådan inträffa och
packningen därigenom rubbas ur sitt läge, eller kommer den
på annat sätt i olag, brukar hästen stanna, till dess allt
blifvit ställdt i ordning. Om vintern, då snö fallit en till
två meter djupt i de oländiga markerna, där ingen öppen
eller trampad väg finnes, kan man visserligen köra med
släde, men formannen måste vara betänkt på att skydda
hästen från att sjunka ned i den djupa snön. Han fäster
därför under hvar och en af hästens hofvar en liten
brädlapp, som bär upp hästen, så att han icke sjunker ned, då
han stiger på den mjuka snön. Dessa brädlappar kallas
trögor. Af hästen fordras en viss vana för att kunna gå
med trögor, ty han måste spärra ut benen åt sidorna, så
att ej trögorna slå emot hvarandra och hindra hans gång.
Detta sätt att färdas kalla härjedalingarne att »köra trögt».
166. Från lifvet i fäbodarna.
När snön smält och efterträdts af gräs och blommor, draga
långa tåg af säterjäntor (fäbodstintor) och nötkreatur till
fäbodarna, hvilka ligga djupt inne i skogen, ofta flera mil från
byarna. Här uppehålla de sig hela sommaren och så länge
på hösten, som kreaturen kunna hämta någon föda utomhus.
Stundom ligga flera fäbodar nära hvarandra. De flesta
af dem äro grå och tärda af tidens tand. Endast en och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
