Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 170. Björnen efter S. Nilsson m. fl. (I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och nybyggarne icke ännu fäst sina bopålar. Fordom, då äfven
södra Sverige var betäckt med stora skogar, var han mycket
allmännare än nu och ströfvade omkring från Skåne ända upp
till de nordligaste trakterna af vårt land. Numera förekommer
han inom Sverige endast i Värmland, Dalarne och Norrland.
Björnen träffas sällan på berg eller annan högländ och
mager mark, emedan han där har svårt att lifnära sig;
däremot trifves han väl i stora och täta skogar med sidlända
trakter och frodiga betesmarker, där han finner större
rikedom på rötter och saftiga växter samt bär, såsom blåbär,
lingon med flera. Detta jämte myror utgör nämligen
björnens förnämsta spis, så länge han är ung. När han blifvit
äldre och fått smak på kött, tycker han mest om sådan föda.
Då angriper han till och med hästar och nötkreatur.
Björnen är utmärkt för sin styrka. Gående på
bak-fötterna kan han bära en häst eller ko mellan framtassarna.
Han simmar både fort och uthållande samt badar sig ofta
under heta sommaren. Då han blir skrämd, springer han
fort men klumpigt. Hans yttre sinnen äro mycket
utvecklade: synen är skarp, hörseln god och lukten ytterst fin.
Björnen jagar i allmänhet helst i sumpiga och oländiga
trakter. När han anfaller djur, går han alltid upprätt, på
det han måtte hafva ramarna lediga för att med dem kunna
fälla sitt rof. Oaktadt han vanligen drager sig undan
människornas boningar, händer det dock stundom, att han
besöker enstaka landtgårdar för att söka rof.
Ehuru björnen af naturen är vild och arg, anfaller han
ej människor, om han ej blifvit retad. Ofta angriper en
sårad björn med raseri jägaren, i synnerhet om denne visar
fruktan och flyr. Men, går jägaren oförfärad emot björnen,
drager den senare sig merendels tillbaka och nöjer sig med
att upprifva mossa, stubbar och stockar, hvilka han kastar
omkring sig. Anmärkningsvärdt är, att han sällan slår en
människa med ramarna utan söker såra henne med sina bett.
Under sommaren är björnen alltid mager, men mot hösten,
då bären mogna och han således har god tillgång på föda, blir
han mycket fet. Mot slutet af oktober upphör han för året
att äta och använder den tid, som återstår, innan han lägger
Läsebok för folkskolan. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
