Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 180. Resa i Lappland efter N. V. Stockfleth (II) - 181. Norrland efter Fr. Bremer m. fl. (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emedan vi sutto så nära elden, fingo vi beständigt
gnistor och glöd i ansiktet eller på kläderna. Då någon
lapparne blef bränd, skrattade de andra så hjärtligt, att
den, som blifvit bränd, måste skratta med. Om däremot en
^ldflaga sprakade på mig, höllo de sig allvarsamma af försyn
för min andliga värdighet. Men, sågo de mig draga på
munnen aldrig så litet, skrattade hela sällskapet med full hals.
När ändtligen köttet med tillhörande soppa var kokadt,
lästes tyst en bön. Därpå försiggick måltiden, vid hvilken vi
åto med den friskaste matlust. Det knappa utrymmet i tältet
gjorde, att en och annan lapp ej kunde få rum där inne för
mera än öfre delen af kroppen. Därför måste han njuta af
förtäringen, under det han låg med kroppens nedre del utanför
i snön. Efter slutad måltid läste åter alla tyst en bordsbön.
Därefter sade hvar och en till den, som ombesörjt kokningen:
»Tack för mat och dryck!» Denne svarade: »Gud gifve sin
välsignelse!» eller ock: »Må det bekomma kroppen väl!»
Sedan jag därefter läst »Fader vår» och »Välsignelsen»,
uttalade jag den aftonhälsning, som var vanlig bland
lapparne: »Gud gifve er en god natt!» Härpå svarade alla: »Yi
önska dig detsamma», och strax därefter: »Tack för Guds ord!»
Na lagade man sig till att sofva. Jag kröp ned i min
renskinnssäck och tog en björnskinnskrage till hufvudgärd.
.Sedan lade en af lapparne sitt hufvud på min höft; de öfriga
lade ock sitt hufvud på grannens höft. På detta sätt bildade
vi en ring kring eldstaden. Småningom dog elden på denna
ut. Inom få ögonblick voro alla tungor förstummade. Mina
följeslagare voro snart försänkta i djup sömn. Jag däremot
låg länge vaken. Genom tältets vida rökfång betraktade
jag ännu de tindrande stjärnorna och de röda norrsken, som
.allt emellanåt flammade upp på den klara himmeln.
181. Norrland.
1.
Norrland omgifves i öster af hafvet samt i norr och
väster af fjäll, vid hvilkas fötter stora skogar utbreda sig.
Norrlands natur liknar Dalarnes men är mera storartad.
;Strida älfvar störta ur fjällens sköte och vattna vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
