Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 189. Sveriges äldsta bebyggare efter O. Montelius (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under stenåldern begrofvos de döda obrända. Grafvar
från denna tid förekomma nästan endast i landskapen
söder om Tiveden och Kolmården. De kallas stendösar,
gång-grifter och hällkistor. En stendös är en grafkammare,
hvars sidor bestå af mycket stora, på insidan släta stenar,
och hvars tak ntgöres af ett eller flera väldiga stenblock.
De större stendösarna hafva stnndom en tämligen lång
gång, som vanligen är längre än grafkammaren men byggd
på samma sätt som denna. Sådana stendösar plägar man
Stendös.
kalla gånggrifter. Hällkistorna äro bildade af
jämförelsevis tunna stenhällar och äro ofta mycket stora. De äro
omgifna af en jordhög eller ett stenröse, som antingen
alldeles täcker dem eller lämnar öfre delen af kistan synlig.
När stenåldern i Sverige slutade, veta vi icke.
Sannolikt är, att den omfattade en ganska lång tid. Jämför
man de illa gjorda fornsaker, som vi hafva kvar från
stenålderns första tid, med de prydliga arbeten, som äro
förfärdigade under dess senare del, kunna vi förstå, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
