Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 192. Sagan om Hjalmar och Ingeborg efter A. M. Strinnholm (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nästa sommar drogo Arngrims söner åstad till
Uppsala. Där blefvo de väl mottagna, enär de voro vidt
beryktade män. Hjorvard framförde sitt ärende. Då
uppstod Hjalmar, kallad den lmgfulle, den bäste ocli trognaste
af Yngves härhöfvit smän. Han påminde konungen om att
han länge varit ett stöd för hans tron, ökat hans skatter
med många vunna dyrbarheter och främjat hans ära med
sina segrar. »Yore därför bättre», sade han, »att skön
Ingeborg gåfves åt mig än åt någon af dessa män, som till
det-mesta blifvit namnkunniga genom missdåd.» Konungen
svarade, att hans dotter finge själf välja sin make. DéI
sade Ingeborg, att hon helst ville hafva Hjalmar,
hvars-dygd och ädla bedrifter hon väl kände. Om främlingarna
hade hon däremot sport mycket ondt. Alltså blef skön
Ingeborg trolofvad med Hjalmar den hugfulle. Häröfver
blefvo Arngrims söner högligen förbittrade, stämde
Hjalmar till envigeskamp på Samsö och foro sin väg.
På den tiden lefde en norsk viking, som hette Orvar
Odd. Han var berömd öfver hela Norden för sin tapperhet.
När ryktet om Hjalmar den hugfulle nådde honom,
tändes-han af lust att mäta sig med denne. Han styrde med sina
skepp mot Sveriges kust. I skärgården träffade han på
Hjalmar den hugfulle och utmanade honom till strid. Denne
mottog utmaningen med glädje. I tre dagar kämpade de
tappra vikingarne, utan att någondera vek, men sedan
af-bröto de striden och ingingo fostbrödralag. De lofvade
hvarandra vänskap i lif och död. För att bekräfta förbundet
sårade sig båda och läto blodet flyta samman under löfte
att i lif vet dela ljuft och ledt och att hämnas hvarandras
död. Såsom trogna vapenbröder kämpade de sedan
sida-vid sida och vistades båda vid konung Yngves hof i
Uppsala, där de ständigt voro redo att försvara hans land.
Hjalmar och hans fosterbroder utrustade två skepp och
begåfvo sig till Samsö för att på utsatt tid möta Arngrims
söner. Den äldste bland dessa, som hette Angantyr, var
hufvudet längre än de andra bröderna. Han hade ett svärd,
kalladt Tirfing, som ej kunde dragas utan att blifva en
mans bane. Orvar Odd, som hade en pansarskjorta, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
