Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 193. Fritjofs saga (III) - Kunge Bele och Torsten Vikingsson - Beles söner och Fritjof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När kung Bele och Torsten Vikingsson blefvo
bräckliga af ålder och kände lifvets slut nalkas, sade kung Bele
«n dag till sin vapenbroder:
»Jag kallat mina söner och din också,
ty de tillsamman höra liksom vi två.
En varning vill jag gifva de örnar unga,
förrn orden somnat alla på’död mans tunga.»
Därpå gåfvo de gamla sina söner många goda råd och
förmanade dem att städse hålla samman i vänskap och
sämja. Kort därefter dog kung Bele, och hans vapenbroder
Torsten följde honom snart efter. Deras grafhögar
uppkastades gent emot hvarandra på ömse sidor 0111
hafsfjär-den, såsom de hade förordnat.
Beles söner och Fritjof.
Sedan kung Bele och hans landtvärnsman voro
hög-;satta, togo Helge och Halfdan enligt folkets beslut riket
i samarf efter sin fader, men Fritjof, som var ende sonen,
tog ensam Framnäs i besittning jämte åtskilliga
kostbar-lieter. De förnämsta af dessa voro svärdet Angurvadel,
som länge ärfts från fader till son och ansågs som det
^yppersta i Norden, den vida beryktade armringen af guld,
som länge gått i släkten som arf och var det dyrbaraste
smycke i vida trakter, samt det ståtliga skeppet Ellida,
hvars like ej fanns i de nordliga landen.
Fritjof behöll i sitt hus tolf gamla kämpar, som varit
lians faders; därjämte stod vid hans sida fosterbrodern Björn:
»Upp med Fritjof han växt, och de blandat blod med
hvarandra,
fosterbröder på nordmannasätt, och svurit att lefva
samman i lust och nöd och att hämnas hvarandra i döden.»
Modig och redbar, vänsäll och gifmild blef Fritjof snart
omtyckt; alla unnade honom godt, och det tal gick bland
folket, att han i allt utom kungavärdigheten månde vara
förmer än Beles söner, ty dessa voro icke aktade och
af-hållna. Sådant likade konungarne ganska illa, och de fingo
^tor afund till Fritjof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
