Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 195. Ragnar Lodbroks saga (I) - Kraka yppar sin börd - Eriks och Agnars död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då kom på tal mellan hans män, att det mycket bättre
anstode honom att äkta den väna konungadottern än att
längre hafva till gemål den ringa torparflickan. Ragnar
lyssnade till männens tal och begärde Ingeborg till
drottning. Han fick hennes ja-ord och trolofvade sig med henne.
Ett annat år skulle han komma tillbaka och hämta sin
brud. Emellertid förbjöd Ragnar vid hemfärden sina män
att för någon omtala, att han trolofvat sig med Ingeborg.
Kraka hade likväl fått kunskap därom. Hon tillredde
ett präktigt hemkomstöl för konungen, och om kvällen, när
gästabudet var ändadt, frågade hon honom om nyheter.
Ragnar sade, att han icke hade några att förtälja. »Då må
jag i stället berätta sådana», sade drottningen. »Det kallar
jag för nyheter, om en konung trolofvar sig med en kvinna,
änskönt han förut äger en annan.» Hon omtalade sedan
för Ragnar, att hon vore dotter af den frejdade hjälten
Sigurd Fafnesbane, och att hennes rätta namn vore Aslög.
Sedan hennes fader blifvit dödad genom svek, hade hennes
fosterfader Heimer dolt henne i en stor harpa och fört henne
till Norges kust. »När Heimer» — berättade hon — »kom
med mig till Spangarhed, bad han att få låna hus öfver
natten. Han fick löfte därtill. Men, då torparhustrun märkte
en kostlig guldring, som lyste fram under hans trasiga
klädnad, och därtill blef varse, att en frans af något dyrbart
tyg stack ut ur harpan, öfvertalade hon sin man att döda
Heimer. Därefter slogo de sönder harpan och funno däri
den lilla flickan. De behöllo mig hos sig och kallade mig
Kraka. Sedan jag växt upp, vaktade jag deras getter.»
När Ragnar sporde detta, blef han glad till sinnes, och
om giftermål med Ingeborg blef ej vidare något tal.
Eriks och Agnars död.
Nu uppkom ovänskap mellan konungarne Ragnar och
Östen. Erik och Agnar, Ragnars söner med Tora, samlade
därför mycket folk och härjade i Sverige. Men Östen tågade
mot dem med en öfverlägsen här. Efter en hård kamp
stupade Agnar, och Erik blef tagen till fånga. Då gaf
Östen tecken, att striden skulle upphöra; sedan bjöd han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
