Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 195. Ragnar Lodbroks saga (I) - Ragnars sista härfärd och död - Ragnars söner hämnas sin faders död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sönerna skulle hämnas hans död. Därjämte kvad han under
sina grymma lidanden en sång om sina många bedrifter och
slutade sålunda:
»Yi höggo med svärd.
Hart lider nu hän mot döden,
ty bittert mig biter ormen,
som bor i hjärtats sal.
Jag spår dock, att spjutet
skall stånda i Elias blod.
Nog sinnet lär svälla
hos sönerna mina,
ej månde de styfva svenner
stilla förblifva.
Yi höggo med svärd.
Jag hårda drabbningar hållit
en och femtio gånger,
bjudande fienden fejd.
Ung jag började bloda
brynjor i striden, och tror jag
icke, att kung lär finnas
frejdad mera bland folken.
Nu gudar kalla mig komma;
jag klagar ej döden.
Hastom då hädan!
Hem bjuda mig stridsmör,
som Oden har sändt mig
från Valhalls sal.
Grlad jag månde med asar
mjöd i högsätet dricka.
Lidna äro lifvets stunder,
leende skall jag dö.»
Ragnars söner hämnas sin faders död.
När Ella sporde, hvad den okände mannen sjungit i
sin dödsstund, förstod han grant, att denne var konung
Ragnar. Han fruktade nu storligen för dennes söner och
skickade därför sändemän, som skulle bjuda dem böter
för deras fader. Då sändemännen anlände till bröderna,
som nyligen kommit hem från söderlanden, voro Hvitsärk
och Sigurd sysselsatta med brädspel, Björn stod på
sals-golfvet och skaftade sitt spjut, Ivar satt i högsätet. Fram
till detta trädde sändemännen och framförde budskapet om
Ragnars död. På Ivars begäran omtalade de nogsamt, huru
allt tilldragit sig. När de kommit till de orden, som Ragnar
sagt: »G-rymta månde grisarna» m. m., grep Björn så hårdt
om spjutskaftet, att märke efter händerna syntes däri, och,
när berättelsen var slutad, ristade han spjutet så häftigt,
att det gick i stycken. Hvitsärk, som höll en spelbricka i
handen, kramade denna så hårdt, att blodet sprack ut under
hvar nagel. Sigurd skafde sina naglar med en knif och
lyddes så noga på sändemännens ord, att den trängde ända in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
