Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 195. Ragnar Lodbroks saga (I) - Ragnars söner hämnas sin faders död - 196. *Vikingen af E. G. Geijer (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genast börja hämnden med att dräpa sändemännen, men
Ivar förbjöd det och lät dem fara i frid.
Då Ella hörde omtalas brödernas olika beteende, sade
han: »Intet godt lär någon af dem tänka, men mest hafva
vi att frukta af Ivar.» Däruti syntes han dock hafva dömt
orätt, ty, då de andra bröderna genast ville företaga ett
härnadståg till England, satte Ivar sig däremot och sade sig
vilja taga böter för sin fader. Sedan bröderna, som i hast
dragit åstad med en otillräcklig styrka, blifvit slagna af
Ella, begaf sig Ivar, som varit med dem men ej deltagit i
striden, till konungen och bjöd förlikning. Han fick då i bot
för sin fader ett stycke jord. Där byggde han sig en borg,
som han kallade Lundunaborg. Sedan drog han genom
rådklokhet och gifmildhet de förnämsta af Elias stormän
på sin sida. Därpå sände han hemligen bud till bröderna,
att de skulle anfalla konungen. De insågo då Ivars list och
gjorde, som han åstundade. Ella fick blott ringa manskap
tillsamman; nu lyktades striden så, att hans här flydde
och han själf blef tagen till fånga. Därefter blef han
pinsamt tagen af daga och fick på det sättet umgälla den
grymma död, som han vållat Ragnar Lodbrok.
196. Vikingen.
Yid femton års ålder blef stugan mig trång,
där jag bodde med moder min.
Att vakta på getter blef dagen mig lång,
jag bytte om håg och sinn’.
Jag drömde, jag tänkte, jag vet icke hvad,
jag kunde som förr ej mer vara glad
uti skogen.
Med häftigt sinne på fjället jag språng
och såg i det vida haf.
Mig tycktes så ljuflig böljornas sång,
där de gå i det skummande haf.
De komma från fjärran, fjärran land;
dem hålla ej bojor, de känna ej band
uti hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
