Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 202. Nials saga af A. Ekermann (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla innerligt samman. Men en illslug man lyckades genom
att baktala Höskuld väcka misstankar hos Nials söner mot
deras ädle fosterbroder, och därigenom uppkom missämja
mellan fränderna, hvilken* ändades med Höskulds dråp.
Detta dåd gick Nial mycket till sinnes, och han spådde
däraf stor olycka.
Då Flose sporde Höskulds död, intogs han af sorg och
vrede, men han höll sig likväl lugn. Efter någon tid gästade
han Hildegun. Hon tog väl emot honom, och de talade
länge tyst samman. Slutligen ställde hon sig framför
honom och brast i gråt. »Nu är dig tungt i sinnet, fränka,
efter du gråter», sade Flose; »väl är dock, att du gråter
öfver en god man.» Då tog hon till orda: »Huru vill du
åtala min husbondes dråp? Hvad hjälp kan jag vänta af
dig?» Flose genmälde: »Din sak skall jag främja med lag
och rätt eller ingå sådan förlikning, att vi få full ära
däraf.» »Dig skulle Höskuld hämnats», sade hon, »om han
haft att åklaga ditt dråp.» »Icke brister dig grymhet»,
sade Flose, »jag ser, hvad du vill.» Hildegun gick ut men
återvände strax med en kappa, som Flose en gång skänkt
Höskuld, och i hvilken denne blifvit dräpt. Hon lade den
blodiga kappan öfver Flose och sade: »Åt Höskuld gaf du,
Flose, denna kappa. Jag gifver dig den nu tillbaka. Yid
din egen mandom och tapperhet besvärjer jag dig att
hämnas alla de sår, som döde Höskuld fick, eller ock må
du heta hvar mans niding.» Flose kastade kappan i famnen
på Hildegun och sade: »Yisst ville du, att vi toge oss det
före, som droge ofärd öfver oss; kalla äro kvinnoråd.» Yid
dessa ord vardt hon i ansiktet än röd som blod, än blek
som ett lik, än blå som Hel. Han steg därpå genast till
häst med sina män och red bort.
Flose med sina män och fränder mötte Nial och hans
söner på tinget. På Nials bön om förlikning beslutades, att
sex män å hvardera sidan skulle koras till att döma i
målet, och dessa kommo öfverens, att tredubbel mansbot
skulle gifvas. Summan samlades, och Nial lade en
silkes-kappa och ett par kostbara stöflar ofvanpå silfret. Då Flose
tagit dessa i betraktande, sade han: »Det är mycket och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
