Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 202. Nials saga af A. Ekermann (IV) - 203. Slaget vid Svolder efter P. A. Gödecke (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stordåd och illdåd skall man kalla det», genmälde Flose,
»men därvid är nu intet att göra.» Flose nämnde dem,
som där fått sin bane. Då sade Germund: »Död säger du
den vara, som jag talade vid i morse.» »Hvem då?» sporde
Flose. »Kåre Sölmundsson», svarade Germund. »Hans hår
och kläder voro uppbrända, och eggen af hans svärd var
blånad, men han sade sig skola härda den i mordbrännarnes
blod.» »En underrättelse har du bringat oss», sade Flose,
»som lofvar oss föga ro. Sådant blir åtalet för denna brand,
att mången därigenom torde blifva hufvudlös och andra få
mista allt sitt gods.» Han bjöd Sigfus söner hem till sig
och lofvacle, att ett och samma skulle gå öfver dem. Därpå
redo de bort.
Under följande vintern voro både Kåre och Flose, hvar
och en åt sitt håll, verksamma för att hos öns mäktigaste
män skaffa sig bistånd på det stundande tinget. Där var
genom åklagarens förhastande rättegången nära att vända
sig till Floses fördel, då Kåre och hans vänner öfverföllo
sina motståndare. En hård kamp uppstod, och manfallet
blef stort. Slutligen ingicks förlikning. Domen lydde på
höga böter och landsförvisning för alla brandstiftarne, för
somliga på lifstid, för andra på vissa år. På denna
förlikning ingick dock ej Kåre. Han tog blodig hämnd på de
flesta af mordbrännarne men försonades slutligen med Flose.
Kåres namn blef storligen frejdadt, och han ansågs ej
hafva sin like på hela Island.
203. Slaget vid Svolder.
1.
Svenske konungen Erik Segersäll var förmäld med en
förnäm kvinna, som hette Sigrid. Men efter en tid skildes
hon från konung Erik. Därefter bodde hon som änka på
sin fädernegård i Västergötland. Hit kommo många förnäma
friare till henne, men hon afvisade dem alla. En gång
anlände samtidigt tvenne konungar, hvilka friade till henne.
Hon anordnade ett stort gästabud för dem, men om natten lät
hon sätta eld på huset, där konungarne bodde, och bränna dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
