Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 203. Slaget vid Svolder efter P. A. Gödecke (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skepp seglade fram. Då fingo de se ett stort, vackert skepp*
»Detta månde vara Ormen långe», sade de båda konungarne,
men Erik jarl svarade: »Nej, icke är detta Ormen långe.»
Litet därefter fingo de se ett annat skepp, som var mycket
större än det förra. Konungarne trodde, att detta var
Ormen långe, men Erik jarl sade: »Icke heller detta är
konungens skepp.» Därefter seglade ännu flera stora skepp
förbi, men intet af dem var Ormen långe. Slutligen fingo
konungarne och deras män se ett öfver all måtta stort
skepp, som med sitt förgyllda drakhufvud reste sig högt
öfver de öfriga skeppen, som åtföljde det. Ingen talade
däremot, att Olof Tryggvesson seglade på detta, utan alla
skyndade de till sina skepp och redde sig till kamp, och konung
Sven jublade högt: »I kväll skall jag styra Ormen långe.»
Då Ormen långe, företrädd af tvenne andra stora skepp,
seglade fram mot ön, rodde alla de förbundnas skepp ut på
sundet framför dem. Olof Tryggvessons höfdingar, som
visste, att många af hans skepp redan voro utom
synhåll ute på hafvet, bådo honom segla sin väg och icke gifva
sig i strid med en så stor öfvermakt. Konungen stod uppe
i lyftingen — så kallades den höga aktern på ett forntida
fartyg. Han hade gyllene sköld och en guldsmyckad hjälm
samt röd kjortel öfver brynjan. Med hög röst svarade han:
»Tag ned seglet! Icke skola mina män tänka på flykt, då
jag själf aldrig flytt i strid. Råde Gud för mitt lif, men
aldrig vill jag gifva mig på flykten.» Därefter lät han
blåsa till alla sina skepp, att de skulle lägga sig samman.
Skeppen lade sig med långsidorna mot hvarandra och
hop-bundos. Midt i slagordningen låg Ormen långe och hade
Ormen korte och Tranan närmast på hvardera sidan. Då
man skulle binda samman framstammarna på båda Ormarna,
ropade konungen högt och bjöd, att det större skeppet skulle
läggas fram bättre, så att det icke skulle vara efterst af
alla skeppen. Då sade Ulf röde, som var Ormen långes
stambo — så kallades den krigare, som stridde i
framstam-men af ett fartyg —: »Skall Ormen ligga fram så mycket
längre, som han är längre än andra skepp, så varder det
hett här framme i fören i dag.» Konung Olof svarade därpå:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
