Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 205. *Torgny af K. A. Nicander (II) - 206. A. Vikingatiden efter O. Montelius (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en konst, som få förstå,
att vara stark men mild ändå.
206 A. Vikingatiden.
1.
Vårt land liar i våra dagar icke samma utseende, söm
det liade under vikingatiden. Mångenstädes, där
landt-mannen nu plöjer, eller där hjordar beta, färdades man då
fram i båtar. Många fält, där nu frodiga skördar inhöstas,
voro då vattendränkta mossar eller beväxta med tät skog.
Denna förändring i* landets utseende är ej ett verk af
naturen ensam. Människan har ock kraftigt bidragit därtill.
Hon har huggit ut skogarna, dikat träsken och odlat den
mark, som vunnits på detta sätt.
Sveriges folkmängd var vid slutet af hednatiden
betydligt mindre, än den nu är, sannolikt icke en femtedel däraf.
De flesta af de byar och gårdar, i hvilka svenskarne
under den yngre järnåldern bodde, hade samma namn som
nu. Många af dem lågo ock på samma ställen som i våra
dagar. Man kan förstå detta däraf, att det graffält, där
byns hedniska befolkning hvilar, ännu påträffas i dess närhet.
Redan under vikingatiden omtalas följande städer i
Sverige: Lödöse vid Grötaälf, Skara, Falköping, Kalmar,
Tälje, Birka (på Björkön i Mälaren) och Sigtuna. Dock
får man ej tänka alltför högt om dessa städers storlek,
folkmängd och byggnadssätt.
2.
Först under kristna tiden lärde våra förfäder att bränna
kalk och slå tegel. Förut uppfördes boningshuset af trä.
Det bildade ett enda, aflångt fyrkantigt rum, hvars
långväggar voro ganska låga samt utan fönster och dörrar.
Ingången var på ena gafveln genom en förstuga, och fönstret
eller fönstren hade sin plats i taket, hvilket vanligen var
ganska högrest och hvilade på bjälkar, hvilka gingo tvärs
öfver huset från den ena långväggen till den andra.
Mellanrummen mellan dessa tvärbjälkar voro i allmänhet icke fyllda
medelst något innantak utan släppte fram det sparsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
