Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 206. A. Vikingatiden efter O. Montelius (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mansdräkten bestod af skjorta, byxor, rock, strumpor
och skor samt hatt eller mössa. Rocken, som kallades kjortel,
sammanhölls med ett bälte. Ofvanpå kjorteln bar man en
kappa eller mantel. De lämningar af forntida kläder, man
påträffat, antyda, att formen på de särskilda klädesplaggen
var hufvudsakligen densamma som nu. Kjorteln var dock icke
helt öppen framtill såsom våra nu brukliga rockar utan
liknade troligen närmast en lång blus. Kappan fästes
vanligen med ett spänne. Kvinnornas dräkt synes hafva varit
ganska lik den, som ännu brukas på landet i hvardagslag.
Vårt nationalmuseum förvarar en mängd smycken från
vikingatiden. Där finnas smakfullt arbetade broscher och
spännen af silfver eller brons, halsringar och bälten af massivt
silfver, arm- och fingerringar af guld eller silfver, kedjor
och halssmycken af guld, silfver eller brons, många slags
pärlor, kammar af ben m. m. Dessa dyrbarheter vittna
om den yppighet och prakt, som nordboarne, både män och
kvinnor, utvecklade i forntiden.
6.
Till de viktigaste näringarna räknades under
vikingatiden liksom i våra dagar boskapsskötseln och åkerbruket.
Hund, häst, nötkreatur, får, get och svin voro husdjur redan
under våra hedniska förfäders tid. Af fjäderfä förekommo
åtminstone gäss och höns. Biskötseln var af vikt, emedan
man behöfde mycken honung till mjödet. Det vanligaste
sädesslaget var korn, men dessutom odlades hafre, råg och
något hvete.
Ur myrmalmen utsmältes järn. I gropar eller ugnar,
som voro uppförda af sten eller lera, blef myrmalmen med
tillhjälp af enkla blåsbälgar nedsmält till hvad vi kalla
os-mundsjärn.
Under vikingatiden drogo svenskarne ofta ut i härnad
till andra land, men icke all samfärdsel med det öfriga Europa
var fientlig. De idkade ock handel med andra folk både
till lands och till sjös. Handelsskeppen gingo väl vid denna
tid i främsta rummet till landen på Östersjöns östra och
södra kuster, men de togo ock vägen till det västra Europa,
särdeles till de brittiska öarna. Därom vittna de många
Läsebok för folkskolan. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
