Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 207. Den helige Sigfrid efter C. O. Arcadius (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt tre präster, Unaman, Sunaman och Yinaman, som åtföljt
honom. Men de voro icke så bekanta med folkets språk och
plägseder, att de i alla mål kunde hjälpa sig själfva, hvarför
de nödgades taga till rådgifvare män af landets folk. Dessa
läto sig af hedningarne öfvertalas att röja de kristna
prästerna ur vägen. En natt inträngde de i prästernas
sof-rum, dödade dem och bortförde deras tillhörigheter; deras
kroppar släpade de ut i skogen, sedan de afhuggit deras
hufvud, hvilka sänktes i den närbelägna sjön såsom ett offer
åt gudarne.
Detta upprörande våld förmådde dock icke hindra
kristendomens fortsatta utbredande. Yid underrättelsen om hvad
som hän dt skyndade Sigfrid tillbaka till Värend för att
bistå den hotade kristna församlingen. Äfven konungen
uppträdde till de kristnas försvar. Han infann sig kort tid
därefter i Yärend och kallade allmogen till ting. Här blefvo
mördarne anklagade och dömdes fridlösa. Med konungen,
hvilkens frid blifvit bruten genom illdådet, måste de försona
sig genom att erlägga stora böter. Dessa erbjöd konungen
åt Sigfrid såsom ersättning för den skada, han lidit, men
han vägrade att mottaga dem, emedan han ville lämna straffet
i Guds hand. I stället förmådde han konungen att anslå
några gods till underhåll för den nybyggda kyrkan. Ryktet
om våldsbragden mot de tre missionärerna spriddes äfven
till England och framkallade där ännu större ifver för
svens-karnes omvändelse. En munk vid namn David upptändes
af begär att i Herrens tjänst vinna martyrkronan och begaf
sig till Sverige. Först nedsatte han sig i södra Sverige
och predikade där kristna läran; sedermera begaf han sig
uppåt landet, där det hedniska mörkret var större, och blef
västmanländingarnes förste kristne lärare. Till Sigfrids hjälp
kommo äfven andra. En af dem var munken Eskil, hvilken,
sedan han en tid biträdt Sigfrid, tog sin bostad i Rekarne
och predikade för hedningarne i Södermanland och Närke.
Om Sigfrids senare lif berättas det, att han drog
omkring i Västergötland och Småland, förkunnade Guds ord,
undervisade och döpte samt uppbyggde kyrkor och invigde
präster. Han afsomnade vid hög ålder och fick sin grafplats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
