Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 208. Erik den helige efter C. O. Arcadius (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvermodiga i tygeln, skipade åt kvar och en rätt ej vikande
på högra sidan för gnnst eller gåfvor och ej på den vänstra
för hat eller räddhåga. Han var ock bönderna så kär, att
de själfmant bjödo honom penningar, men han svarade dem:
»Jag har nog af mitt, behållen I edert, ty I knnnen i
framtiden behöfva det!» I sitt enskilda lif ådagalade han
fromhet och allvar. Han ödmjnkade sig för Gud, var tålig i
motgången, gjorde väl mot nödlidande och var enligt de
frommas sed på den tiden sträng i sitt lefnadssätt, så att
han bar hårduk närmast kroppen och fastade alla helgdagar.
På denna tid ansågs det som ett Gud välbehagligt verk
att tvinga hedniska folk till antagandet af kristendomen.
Krigiska företag, som anställdes för sådant ändamål, kallades
korståg, emedan deltagarne plägade på sina kläder fästa
ett kors af tyg. Midt emot Sverige på andra sidan om
Östersjön bodde ett hedniskt folk, finnarne, som ofta tillfogat
svenskarne skada genom plundringar och härjningar. Erik
beslutade att företaga ett korståg mot detta folk för att tvinga
det att öfvergifva hedendomen och för att lägga det under
svenskt herradöme. Han samlade en här och drog på en
flotta öfver till Finland. Då finnarne kommo emot honom,
bjöd han dem att antaga den kristna tron och underkasta
sig svenskt välde, och, då de vägrade, brukade han
vapenmakt mot de motsträfviga och kufvade dem. Efter segern
fällde han ymniga tårar, och, då man frågade honom,
hvarför han grät i stället för att glädja sig öfver fiendernas
nederlag, svarade han: »Jag sörjer öfver så många själars
förtappelse, som kunnat få evigt lif, om de anammat tron.»
Konungen ordnade nu svensk styrelse i landet samt tillsatte
lärare att förkunna ordet och förestå gudstjänsten. Sedan
återvände han till Sverige.
Icke långt därefter föll Erik offer för ett nedrigt dåd.
En dansk prins, Magnus Henriksson, som ansåg sig äga
anspråk på den svenska tronen, öfverföll Erik. Då
underrättelsen kom, att fienderna voro i antågande, åhörde
konungen gudstjänsten i Uppsala kyrka. Budbäraren rådde honom
att skyndsamt samla sina män till försvar eller fly, men
han ville icke af bry ta gudstjänsten. När mässan var slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
