Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 209. Birger jarl efter C. O. Arcadius (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209. Birger jarl.
Bland de stormannasläkter, som under de oroliga tider,
då sverkerska och erikska ätterna regerade, förvärfvade sig
inflytande, var folkungaätten den förnämsta. Medlemmar
af denna släkt stodo ofta vid konungarnes sida, och omsider
uppsteg en gren af densamma på Sveriges tron. Den man,
som ledde det därhän, var Birger jarl.
Birger var den siste konungens af erikska ätten
närmaste man och biträde i styrelsen. Han nämndes därför
jarl. Han hade som sådan bistått konungen mot
upprorsmän och upprättat det vacklande svenska väldet i Finland
genom ett korståg mot de hedniska tavasterna.
Sedan konungen dött, valdes Birgers unge son Valdemar
till konung. Denne var genom sin moder en afkomling af
det utdöda konungahuset. Birger jarl förde likväl rikets
styrelse med full konungslig myndighet, så länge han lefde.
Som regent sökte Birger att ordna och utveckla handel
och näringar samt att öka statens makt. Därför af skaffade
han en mängd bruk och sedvanor, som ännu lefde kvar från
hedenhös. Från äldre tider fanns ännu kvar benägenheten
att genomföra sina önskningar och tillfredsställa sina behof
med våld och vapen. Grammal lag gynnade denna sed.
Härigenom blef det omöjligt att upprätthålla ordning och
säkerhet i riket samt att utveckla det fredliga arbetet.
Ett svårt hinder för upprätthållande af en ordnad styrelse
var i synnerhet själf hämnden. Denna bestod i rättigheten
och plikten att för oförrätter mot sig eller sina ättemän
själf utkräfva straff af den förorättande och hans fränder.
För att bereda större trygghet i landet påbjöd Birger
lagarna om hemfrid, kyrkofrid, tingsfrid och kvinnofrid.
Enligt dessa straffades med fredlöshet och förlust af all
lösegendom våldsamheter och utöfvandet af själf hämnd mot
personer, som befunno sig inom hemmets väggar eller i
kyrkan eller på tinget, äfvensom våldsgärningar mot
kvinnor. Sedermera aflade hvarje ny konung och hans män ed
p>å att upprätthålla dessa lagar, hvilka därför kallades
edsöres (den svurna edens) lagar. Birger sökte ock att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
