Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 216. Slaget på Brunkeberg efter C. G. Starbäck m. fl. (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade i allmänhet gärna till hans uppmaningar och voro
icke sena att gripa till vapen. Småningom samlades de
svenska skarorna och ryckte fram mot Stockholm.
Herr Sten beslutade att genast anfalla. Han höll
gudstjänst, hvarvid han anammade nattvarden jämte allt
sitt folk. Därefter ordnade sig hans män kring baneren.
Själf red han fram för hären och uppmanade dem till
mandom och ståndaktighet. »Vilja vi med fred och ära i Sverige
bo», sade han, »då måste vi nu stå fasta och strida som en
man. Så sant jag heter Sten, vill jag i dag för Sveriges
land våga mitt lif. Viljen I följa mig, så räcken upp
edra händer!» Alla räckte upp händerna och ropade: »Med
Guds hjälp och i Guds namn draga vi åstad.» Halm och
kvistar fästes på hufvudbonaderna såsom fälttecken. Nils
Sture tog en omväg för att falla danskarne i ryggen.
Med den öfriga hären tågade Sten Sture landsvägen fram,
och bönderna sjöngo under marschen den helige Görans visa:
I Guds namn farom vi,
hans nåd begärom vi.
Nu dragom till Stockholms by.
Gud gifve, kung Kristian ej ville fly!
Den 10 oktober på förmiddagen kom Sten Sture med
sitt folk dragande mot Stockholm. Nära invid den heliga
Klaras kloster stod en del af den danska hären; den andra
höll sig inom de förskansningar, som blifvit uppkastade
på Brunkeberg. Bakom detta låg en sumptrakt (den
nuvarande Kungsträdgården), som genomflöts af
Näckströmmen. Öfver denna hade konungen låtit lägga en träbro,
för att de landsatta trupperna måtte hafva lätt förbindelse
med flottan.
Elden från hundratals bössor förkunnade slagets
början. Det blef hårdt. Danske konungen och hans män ville
en gång för alla stoppa munnen till på de svenska
bönderna för att sedan i ro vara landets herrar. Svenskarne
åter stridde för det, som var dem kärast på jorden: hustru
och barn, hus och hem, lag och frihet. Stockholms
borgare och Sten Stures hustru, Ingeborg Tott, jämte många
ädla fruar -och jungfrur sågo från stadens murar med oro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
