Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 220. A. Lefnadssättet under medeltiden af C. O. Arcadius (IV) - Adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
middagen och aftonen samlades man gärna i riddarsalen till
dans efter lekarnes musik eller de dansandes egen sång.
Prydlighet och rikedom i kläder utvecklades då både af män
och kvinnor. I äldre tider öfverensstämde snitten på
kläderna med allmogens förut beskrifna dräkter, men längre
fram förändrades den efter utländska moder. Sålunda
brukades under 1400-talet af männen ytterst snäfva och hårdt
åtsittande kläder, af kvinnorna trånga lif och vida, släpande
kjortlar. Mot slutet af samma århundrade försågos de delar
af kläderna, som’ betäckte axlarna, samt öfverdelen af
männens benkläder med uppskärningar och gjordes pösiga. På
fotterna begagnades skor med ytterst långa och smala
spetsar. Hufvudet täcktes af en liten åtsittande mössa, kallad
barett, som pryddes med fjädrar och spännen. Damerna
b ur o likväl också höga, sockertoppsformade liufvudbonader.
Dräkterna voro ofta förfärdigade af dyrbart tyg i lysande
färger och pryddes gärna med pälsverk. Sprättar brukade
bära en massa små bjällror i bältet och vid klädernas kanter.
Så väl herrar som damer förnöjde sig ofta med jakt. Man
jagade fågel med falk och större villebråd med hund. Ett
annat nöje var att åskåda lekar i fria luften eller att
deltaga i dem. Högst af alla täflingslekar värderades
dustloppet eller tornerspelet. Deltagarne däri buro full krigisk
utrustning. Under den äldre medeltiden brukade krigaren
en klädnad, som var bildad af i hvarandra fästa järnringar
och kallades brynja. På hufvudet bars då en rund
stålhjälm, i vänstra handen fördes en tresidig, kupig sköld, i
den högra en lång lans med järnspets, och vid sidan hängde
ett kort tveeggadt svärd. Längre fram i tiden utbyttes
brynjan mot harnesket, hvilket var sammanfogadt af
stålplåtar. Hjälmen gjordes så stor, att den omslöt hela hufvudet
ned till axlarna, och försågs med ett rörligt galler framför
ansiktet. Skölden blef fyrkantig, och svärdet gjordes så långt
och tungt, att det måste föras med båda händerna. För att
riddarne, hvilkas ansikten doldes af hjälmarna, skulle kunna
känna hvarandra, buro de olika prydnader på sina hjälmar,
ofta ett minnestecken, lämnadt af någon dam, och hade på
sina sköldar målade bilder, hvilka kallades sköldemärken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
