Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 221. Berättelser om Gustaf Vasa i Dalarne efter A. Fryxell (I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
modige vännen och begaf sig på väg till Ornäs, där hans
forne uppsalavän Arent Persson (Örnflykt) bodde.
Gustaf förtrodde sig och alla sina förslag öppenhjärtigt
åt Arent. Denne sluge man bemötte honom väl och låtsade
gilla hans förehafvande. Han lofvade ock att därtill
bidraga, så mycket han förmådde. Han .skulle strax, sade
han, själf resa bort för att utforska grannarnes tänkesätt
härutinnan. Gustaf förde han upp till ett högt beläget
loftrum, där denne emellertid kunde få hvila sig. Gustaf,
glad att ändtligen hafva funnit hjälp och trött efter sina
förra äfventyr, lade sig förnöjd och trygg till ro. Den trolöse
Arent åter for till sin granne Måns Nilsson (Svinhufvud)
på Aspeboda, underrättade honom om allt och bad honom
om hjälp för att vinna det höga pris, som Kristian satt på
Gustafs hufvud. Men Måns afskydde denna nedrighet, och
Arent måste fara hem igen med oförrättadt ärende. Han
körde nu förbi sin gård bort till sin svåger, danske fogden
Bengt Brunsson på Säters kungsgård. De samlade strax
tjugo män, med hvilka de morgonen därpå drogo till Ornäs
för att gripa Gustaf, men, då de kommo upp på loftet, var
han försvunnen och stod ingenstädes att finna. Han var
räddad undan det nedriga förräderiet.
Härmed hade sålunda tillgått. Arent Perssons hustru,
Barbro Stigsdotter, hade fattat stor välvilja för Gustaf.
Då hon såg sin man återkomma från Måns Nilsson och
köra rakt förbi gården till fogden, förstod hon hans
förräderi och beslutade att rädda den förföljde flyktingen.
Hon befallde en af sina drängar att hemligt spänna för en
släde och hålla den redo bakom byggningen. Därpå gick
hon upp i loftet, väckte Gustaf och omtalade för honom
den fara, hvari han sväfvade, och huru hon ville rädda
honom. Hon skred strax till verket, och, som det var
omkring fem meter ned till marken, sänkte hon honom sakta
ned med en lång handduk. Gustaf kastade sig i släden,
och drängen körde raskt därifrån, såsom fru Barbro befallt
honom. Det berättas, att Arent Persson icke kunde förlåta
sin hustru denna gärning, och att han sedan aldrig mer
ville se henne för sina ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
