Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 223. Gustaf Vasas befrielsekrig efter O. Alin (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hädanefter uppföra sig som redliga svenska män. De bådo,
att de skulle få rådfråga ärkebiskopen, innan de svarade.
Gustaf medgaf detta. En kanik reste till Stockholm, där
ärkebiskopen nu vistades. Budbäraren medförde ock från
Gustaf ett bref med uppmaning, att ärkebiskopen sknlle
omfatta fäderneslandets sak. Denne yttrade, sedan han
läst brefvet: »Jag skall själf bringa Gustaf Eriksson svaret.»
Därpå bröt han npp med en här och tågade till Uppsala.
Gustaf hade hemförlofvat en stor del af sitt manskap. Han
nödgades därför draga sig tillbaka. En af ärkebiskopens
höfvitsmän förföljde honom. Denne hann upp Gustafs folk,
just när detta gick öfver Läby vad. Fotfolket hade kommit
öfver, men Gustaf var midt i vadet. Han blef omkullriden
af en bland sina svenner, som förlorade all besinning vid
åsynen af fienderna. Gustaf skulle hafva blifvit tagen till
fånga, om ej hans folk, när det såg den fara, hvari han
sväfvade, hade vändt om och mottagit fienden med sådan
kraft, att denne tvingades att afstå från anfallet. Gustaf
samlade därpå åter upplandsbönderna, satte efter
ärkebiskopen, då denne var på återväg till hufvudstaden, och
hann slutligen upp honom. Nu uppstod en hård träffning.
Ärkebiskopen blef slagen och undkom med möda till
Stockholm. Gustaf följde efter dit och lägrade sig vid
midsommaren 1521 utanför staden.
Belägringen af Stockholm kom att räcka hela två år.
Staden var starkt befäst och undsattes tid efter annan
med manskap och lifsmedel af Sören Norby, som förde en
dansk flotta. Samtidigt hade Gustaf inneslutit de flesta af
rikets öfriga slott och fästen. Nästan ständigt reste han
mellan de spridda lägren för att leda och öfvervaka det
hela. När penningar fattades, använde han sin enskilda
egendom.
I augusti 1521 sammankallade Gustaf ett möte i
Vadstena. Där blef han vald till riksföreståndare. Det ena
slottet efter det andra föll i Gustafs händer, men
Stockholm höll sig. Slutligen ingick han öfverenskommelse med
Lybeck, att det skulle sända till hjälp tio skepp. Nu blef
Stockholm inneslutet äfven från sjösidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
