Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje afdelningen
- 228. Gustaf I:s sista tal till rikets ständer efter A. Fryxell (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
228. Gustaf I:s sista tal till rikets ständer.
När Gustaf Vasa kände, att det var ute med hans kraft
och att slutet ej kunde vara långt borta, sammankallade han
en riksdag till Stockholm. Då ständerna samlats den 25 juni
1560, inträdde konungen i rikssalen omgifven af alla sina
söner och hälsade de församlade med ungefär följande ord:
»Jag vördar Guds makt, som i mig på Sveriges gamla
tron åter upplyft Sveriges gamla konungasläkt från
Magnus Ladulås och Karl Knutsson. De bland eder, som äro
komna något till ålders, hafva tvifvelsutan förnummit,
huru vårt kära fädernesland förut i många hundra år
varit i stort elände och betryck under främmande herradöme
och konungar, enkannerligen under den omilde tyrannen
konung Kristian, och huru det täcktes Gud genom mig
befria oss från detta tyranni. Därför böra vi, hög och
låg, herre och tjänare, gammal och ung, aldrig förgäta
samma gudomliga hjälp. Ty hvilken man var jag att
fördrifva slik mäktig herre, den där icke allenast regerade
öfver tre konungariken utan ock var nära förbunden och
befryndad med kejsaren och de väldigaste furstar? Ej
kunde jag föreställa mig den äran, då jag i skog och öde fjäll
måste sticka mig undan för fiendens blodtörstiga svärd.
Men Gud dref verket och gjorde mig till sin undersman,
på hvilken hans allmakt skulle varda uppenbar; och må
jag väl likna mig vid David, hvilken Gud från en ringa
herde gjorde till konung öfver allt folket.
Jag tackar eder, trogna undersåtar, att I velat
upphöja mig till konungslig höghet och till en stamfader i
edert konungahus. Ej mindre tackar jag eder för den
trohet och det bistånd, som I hafven bevisat mig uti min
regering. Att under denna tid Gud låtit sitt rena och klara
ord inkomma, och att han också uti timlig måtto riket med
allt slags välsignelse begåfvat, såsom nu för ögonen är,
därför skola vi, goda män och undersåtar, alla med största
tacksamhet och ödmjukhet gifva Gud äran.
Det är mig nogsamt bekant, att jag i mångas sinne
varit en hård konung. Men de tider skola komma, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:12:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff9uill/36/0168.html
