Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 233. Gustaf II Adolf efter M. J. J. Weibull, A. Fryxell m. fl. (III) - 234. Gustaf Adolfs afskedstal till riksstånden efter A. Fryxell (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ljusa, skära hyn, de visserligen regelbundna men ej
skarpa anletsdragen, de blå ögonen med det trohjärtade
uttrycket, öfver hvilka pannan hvälfde sig hög och ljus,
och slutligen det guldgula håret.
Till växten var han reslig och kraftfull men lade
under de senare åren för mycket på hullet.
Svenskarne älskade och vördade Gustaf Adolf som sin
måhända störste konung, som den ende, hvilken kunde
jämföras med den store farfadern. Axel Oxenstierna satte
honom högst. »Aldrig», skref han, »har Sverige ägt en större
konung. Gustaf Adolf den store och fäderneslandets fader
äro titlar, hvilka han rättvisligen förtjänat af oss. Uti
hela världen finnes för närvarande ingen, som kan
jämföras med honom, och har icke funnits på många
århundraden. Jag tviflar, om kommande tider någonsin skola
frambringa hans like.»
234. Gustaf Adolfs afskedstal till riksstånden.
(Näst före hana tåg till Tyskland.)
Jag tackar eder för eder bered villighet, till de fordrade
krigsgärderna, i synnerhet som jag väl vet, att dessa icke
kunna erläggas utan svårighet. Dock bören I alla tacka Gud,
som nu i så många år förskonat edra egna gränser från
krigets härjningar och förlänat lycka till segrar och landvinning.
Nu går jag att begynna en vida svårare och viktigare
strid. Det sker icke af lättsinnighet, därtill Gud vare
mitt vittne, ej heller för någon min enskilda fördel eller
krigslystnad. Kejsaren har på mångfaldigt sätt tvingat
mig till detta steg. Han har skymfat min person, hjälpt
våra fiender, förföljt våra bunds- och trosförvanter, hvilka nu,
tryckta under både andlig och världslig träldom, sucka efter
frälsning, men de skola med Guds hjälp icke sucka förgäfves.
Hvad mig beträffar, vet jag nogsamt, hvad som kan
förestå. Jag har redan vid många tillfällen för Svea rike
spillt mitt blod, lär också för detsamma en gång spilla
mitt lif, ty krukan går så länge efter vatten, tills den
ändtligen varder sönderslagen. Därför, innan jag denna
gång skiljes från fäderneslandet, vill jag med en innerlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
