Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 237. Slaget vid Lytzen efter A. Fryxell och G. H. Mellin m. fl. (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
instämde hela hären i denna konungens bön. Den grå
dimman började färgas röd, dock icke af den efterlängtade solen
utan af fem eldpelare, hvilka stego upp i luften från Lytzen,
:Som de kejserliga hade antändt. Men ännu var det alltjämt
för dunkelt för att kunna börja striden. Härarna stodo
stilla under tystnad, endast kanonerna läto höra sig.
Omkring klockan tio kändes ett lätt vinddrag. Dimman började
skingra sig, och ändtligen kunde härarna se hvarandra. Då
drog konungen sitt svärd, sammanknäppte händerna om
fästet och bad: »Jesus, Jesus, hjälp mig i dag att strida
till ditt heliga namns ära!» Därefter svängde han svärdet
öfver hufvudet och kommenderade: »Framåt!»
Artilleriet mångdubblade sina skott, och svenska härens
första linje ryckte fram. En mördande eld från artilleri och
musketerare mottog den. Fotfolket hejdades ett ögonblick.
Då hoppade konungen af hästen, tog själf en pik och gjorde
sig färdig att gå främst i stormen mot grafvarna, men han
förmåddes af soldaternas rop och böner att afstå därifrån.
Han steg då åter till häst och begaf sig till högra flygeln
för att öfvertaga befälet öfver den. Nu ryckte midten fram
med sådan häftighet, att tre brigader däraf trängde öfver
vägen, eröfrade det fientliga batteriet, kastade tillbaka två
af fiendens stora fyrkanter och höllo på att öfverväldiga den
tredje, då de angrepos i sidan af fientliga ryttare. Nu måste
-de vika undan, förlorade det tagna batteriet och blefvo drifna
tillbaka öfver landsvägen.
Rytteriet på svenskarnes högra flygel hade svårt att
komma öfver de djupa dikena, helst hästarna ryggade
tillbaka för muskötelden, men det trängde dock öfver
landsvägen. Konungen var en af de främsta. Då nådde honom
underrättelsen om att batteriet var eröfradt af fotfolket.
Han tog därvid hatten af sig och tackade Gud. Midt emot
honom stodo kejserliga ryttare, som från topp till tå voro
klädda i dunkla harnesk. Konungen pekade på dem och
sade till den finske öfversten Stålhandske: »Grip an de där
svarta bussarne! De komma att göra oss ondt.» Stålhandske
ilade åstad. Konungen åter skyndade till sina öfriga
rytteriregementen och uppmanade dem till anfall. Småländingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
