Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 239. Erik Slang efter C. Bratt (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fälet, brann af otålighet att kunna öfvervinna det hinder,
som hotade att tillintetgöra försöket att kringränna den
svenska hären.
Men ännu kämpade Slangs män med oförminskadt mod.
På slutlig seger kunde de icke längre hoppas, sedan de fått
den fientliga hufvudhären emot sig. Ännu tvenne dygn
måste de dock hålla ut. Eljest skulle de draga hela den
svenska hären med sig i undergången.
Beskjutningen fortfor. Fienderna hade nu fått fram sitt
grofva artilleri, och för dess eld ramlade stora stycken af
de åldriga murarna. Snart hade man skjutit nya öppningar,
som voro större än de förra. Men, innan man företog en
ny stormning, ville man ännu en gång försöka, hvilken
verkan det skulle medföra att lofva en hederlig dagtingan.
En ny härold sändes fördenskull med bud därom. Men
Slang höll ord. Härolden vände aldrig tillbaka.
Då redde sig fienderna på nytt till stormning.
Anfalls-kolonnerna drogo sig samman, artillerisalfvorna dånade med
förökad kraft, och krigsmusiken spelade upp. Så gick det
framåt regemente efter regemente under eldande sånger och
uppmuntrande rop.
Men Slang höll sig väl beredd. Bakom de sönderskjutna
förskansningarna hade han bildat en ny försvarslinj e invid
de närmast liggande husen, och därifrån underhölls en
förhärjande eld. Sedan fienderna kommit in i muröppningen,
begynte fördenskull deras främsta afdelningar svikta, men
massorna bakom trängde på och drefvo dem oemotståndligt
fram. Men nu frambröto också svenskarne. Sammanstöten
var förfärlig. Till en början såg det ut, som om intet skulle
kunna hejda den väldiga fientliga kolonnen, och som om allt
vore förloradt för svenskarne. Blott med möda lyckades det
Slang att hålla de sina tillsamman; men, när han med fanan
i hand själf störtade fram emot fienden och med
genomträngande stämma manade till ståndaktighet, då följde
honom hans män, då glömde de sina sår och farorna, som
hotade, då grepo de fastare om svärden, tysta och
beslutsamma ryckte de framåt. Tvenne gånger stormade de framåt,
tvenne gånger drefvos de tillbaka, flera hundra tappra föllo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
