Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 241. Sverige vid medlet af sextonhundratalet efter C. T. Odhner (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241. Sverige vid medlet af sextonhundratalet.
Genom lyckliga krig hade Sverige blifvit en stormakt
1 Europa. Främmande folk hade det lagt under sitt välde.
Dessas bästa sökte det främja genom att i deras land
införa samma ordnade förvaltning, samma lag och rätt, samma
frihet och bildning, som Sverige hade. Men själft mottog
det ock djupa intryck från olika håll under de orofyllda
tiderna. Dessa intryck bidrogo mäktigt till att utbilda det
svenska folklynnets både goda och mindre fördelaktiga sidor.
De ständiga krigen och de stora framgångarna i dessa
gåfvo rik näring åt krigslusten och vikingahågen. Häraf
kom ock, att krigets yrken och allt, som hörde därtill, fingo
en öfvervikt, som menligt inverkade på den inre
utvecklingen. »Yi se nogsamt», skref drotsen till kanslern 1634,
2 huru både officerare och soldater längta att komma dit ut
och anse som en stor förmån att få draga till Tyskland.»
A ena sidan gaf detta folklynnet en ädel lyftning, en stark
själfkänsla och en ridderlig anda, men å dén andra fick den
krigiska äran för mycken glans, och det fredliga arbetets
ära fördunklades. Hågen hos de unga — ej blott inom
adeln utan ock inom de öfriga stånden — riktades åt
kriget, och de fredliga yrkena förlorade på en gång de
arbetskrafter och det anseende, som de behöfde. Det adliga
krigarståndet och det adliga lefnadssättet med sin
ringaktning för det fredliga arbetet blefvo föremål för andra
samhällsklassers beundran, fikande och afund. Härigenom
utbildades detta drag af fåfänga och öfversitteri, som man
velat finna hos svenskarne. Häraf närdes böjelsen att lysa
och att njuta, äfven där motsvarande tillgångar saknas,
att lefva i ögonblicket utan tanke på framtiden och denna
äflan att vilja taga lyckan med storm, som inger motvilja
för det långsamma framåtskridandet. Benägenheten att
hastigt komma i den ställning, att man kan lefva på stor
fot, motverkades något af beröringen med Europas idogaste
nationer, men denna beröring medförde ock betänkliga
följder. Utländska seder, äfven sådana, som icke voro goda,
och utländskt tungomål trängde in i landet, och farliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
