Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 241. Sverige vid medlet af sextonhundratalet efter C. T. Odhner (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läror om adelns ställning i förhållande till de öfriga stånden
vunno insteg.
Gästfrihet och välvilja mot främlingar ansågos som ett
framstående drag hos svenskarne. Så säger ett utländskt
sändebud, att det ej finnes någon ort, där främlingar
åtnjuta sä mycken heder och uppmärksamhet som i Sverige.
Denna berömvärda egenskap medförde dock för folket i ett
land, som låg aflägset och sällan besöktes, faran af en viss
förkärlek för allt utländskt.
Den brytning mellan gammalt och nytt, mellan
utländskt och inhemskt, som utmärker tiden, framträder på
intet område så skarpt och i en så hastig öfvergång som
uti lefnadssättet. Aldrig har vårt land bevittnat en så
genomgripande och så snabb förändring i detta hänseende
som den, hvilken inbröt på 1640- och 1650-talen. Ännu på
1630-talet, då sällskapstonen bestämdes af det gamla släktet
från Karl IX:s och Gustaf II Adolfs dagar, kvarstod mycket
af den gamla enkelheten i . klädedräkt och i boningarnas
inre och yttre beskaffenhet m. m. Blott en och annan
främling, som flyttat in i landet, hade fört med sig
utlandets bekvämligheter och prydnader. En utländing, som
besökte riksmarsken Jakob De la Gardie på hans landtgård,
fann denna i hög grad obetydlig. Han såg där inga
trädgårdar eller parker med promenader och fruktträd, inga
tapeter på de hvitmenade väggarna, ingen duk på bordet,
på hvilket maten framsattes i fat af det enklaste porslin,
inga andra sittbänkar än af trä. Man kan då lätt föreställa
sig det anspråkslösa lefnadssättet på den lägre adelns
enstaka gårdar. Boningshusen voro med få undantag
envånings trähus med hög stenfot, nakna bjälkar, torftak och
små fönster. Däremot utvecklades efter fädernas föredöme
^n slösande frikostighet i mat och dryck, och marskens
torftiga boning vimlade af tjänare af alla slag. Öfverdåd
i förplägning anmärktes af alla främlingar som svenskarnes
skötesynd, hvilken alltför mycket utbildades genom krigets
inverkan.
Helt andra vanor införde den unga adeln. Den ville i
hemlandet fortsätta det öfverdådiga lefnadssätt, den lärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
