Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 243. Tåget öfver Bälten efter F. F. Carlson (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ihop händerna och utropade: »Nu, bror Fredrik, skola vi
talas vid på god svenska.» Därpå satte han sig genast i
sin vagn och reste till Nyborg, hvarest Yrangel hade sitt
kvarter. Här hölls om natten en märklig öfverläggning
om det beslut, som skulle tagas. Riksamiralen Yrangel
och grefve Ulfeldt, med hvilka konungen rådgjorde,
af-styrkte honom båda från företaget. De ansågo faran
därvid vara alltför stor. Yädret hade åter flera dagar varit
ljumt och regnaktigt. Isen vore för svag. Om en storm
blåste upp, kunde konungen med hela sin här förgås. Nära
öfvertygad af deras skäl upplöste konungen öfverläggningen
för att gå till hvila.
Men i ensamheten vaknade åter hans förra tankar.
Han efterskickade Dahlberg, genomgick ännu en gång med
honom alla omständigheter, som voro att öfverväga, och
befallde honom slutligen på sitt samvete säga, om han
trodde, att hären kunde gå öfver, och ville därtill råda.
Dahlbergs svar lydde, att han med sitt hufvud ville
ansvara för att han, om kölden fortfore, skulle föra konungen
öfver, om han ock hade med sig tre hundra tusen man,
»Nå väl», utbrast konungen, »I skolen ock så göra, och jag
vill i Herrens namn gå på.»
Grenast sändes befallning, att hela rytteriet skulle sitta
upp och möta konungen i Svendborg. Själf bröt konungen
upp fram på morgonen med två regementen. En stark
tövind började blåsa. Under vägen skickade konungen
framför sig den ena skaran efter den andra för att
undersöka isen. Om aftonen kom han i god tid till Svendborg,
där rytteriets hufvudstyrka var samlad, och snart
åter-kommo de utskickade med goda underrättelser.
Utan att förlora ett ögonblick lät konungen blåsa till
uppbrott och gick samma natt öfver till Langeland. »Det
var», säger ett åsyna vittne, »någonting förskräckligt att
om natten tåga öfver detta tillfrusna haf, hvarest
hästtrampet hade tinat upp snön, så att vattnet stod högt på
isen och man hvart ögonblick måste frukta att på något
ställe finna hafvet öppet.» Den 6 februari, när dagen rann
upp, voro svenskarne på Langeland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
