Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 246. Karl XI:s reduktion efter N. Höjer o. T. Knös (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framkallade ett stormigt uppträde, som dock slutade med att
adeln gaf sitt bifall till att räfst anställdes med
förmyndarne. De ofrälse stånden instämde med adeln, och, sedan
ståndens beslut meddelats konungen, tillsattes en nämnd,
som skulle rannsaka öfver förmyndarnes förvaltning. Därpå
förekom frågan om reduktionen. De ofrälse stånden blefvo
snart eniga om sitt beslut och uppsatte en skrifvelse till
konungen, i hvilken de kraftigt påyrkade, att de kronan
afhända godsen skulle återtagas. Bland adeln åter voro
meningarna mycket delade, i det högadeln, som hade de största
förläningarna, gjorde starkt motstånd, under det lågadeln
ställde sig på de ofrälse ståndens sida. Slutligen nödgades
högadeln foga sig efter de öfriga ståndens önskan och
öfverlämna sig åt konungens nåd. Därpå uppsattes
riksdagsbeslutet, som rörande reduktionen innehöll, att alla grefskap
och friherrskap samt öfriga förläningar, som gåfvo mer än
600 daler i årlig ränta, skulle indragas till kronan.
Därmed var högadelns öfvermakt bruten i Sverige.
Reduktionen utfördes utan dröjsmål och med oblidkelig
stränghet. Femton grefskap och tjugosex friherrskap
indrogos i rask följd. Äfven öfriga gods, som afhändts kronan,
återtogos intill den gräns, som riksdagen beslutat. Räfsten
med förmyndarne blef ganska sträng. Per Brahes arfvingar
måste t. ex. erlägga nära en half million daler, hvarigenom
de miste en god del af sina rikedomar. Mest lidande blef
Magnus Gabriel De la Gardie. Hans lösa egendom åtgick
vid förmyndarräfsten, och hans vidsträckta jordagods
hemföllo under reduktionen. Han fick emellertid behålla
Venngarns gård i Uppland samt för sin gemåls räkning nyttja
Höjentorps kungsgård. Reduktionen, som enligt 1680 års
beslut var grundad på rättvisa och billighet, blef under sin
fortgång hård och skoningslös, i synnerhet sedan det vid
en ny riksdag, 1682, beslutats, att den skulle utsträckas äfven
till de mindre godsen. Konungen själf ledde och öfvervakade
alla räfster. Bland de män, som biträdde honom härvid,
fanns ingen så nitisk och driftig som Jakob Gyllenborg.
Han dref kronans anspråk ytterst långt och blef genom det
stora inflytande, han ägde, orsaken till att många hårda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
