Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 250. Karl XII:s ungdom och första regeringsår af E. Carlson (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under uppväxtåren gaf den unge prinsen i många fall
godt hopp om sig. Han var hurtig i sitt uppträdande och
omfattade med ömmaste släktkärlek sina närmaste.
Sär-skildt var han med starka band fäst vid sin äldre syster,
Hedvig Sofia. Underrättelsen om hennes död, som nådde
Karl kort efter slaget vid Poltava, kom honom, den pröfvade
hjälten, som nyss utan att ändra en min bevittnat ett
förkrossande nederlag, att utgjuta bittra tårar.
Emellertid måste det menligt inverka på Karl, att
han växte upp under enväldet, som på den tiden rådde
i Sverige liksom i nästan hela Europa. Han såg ända
från sina späda år, huru alla i krypande underdånighet böjde
sig för hans allsmäktige fader, ja, huru lärare och
uppvaktande visade stor undfallenhet för hans egen vilja.
Härigenom närdes på ett farligt sätt det anlag för själfrådighet
och envishet, som af naturen låg i Karls lynne. Prinsen
vande sig att betrakta ingenting såsom omöjligt för sitt
härskarbud. »Goda råd», menade han, »kunde man väl
höra men behöfde ej följa dem.» Sina verkliga afsikter
slöt han, fåordig och inbunden, inom sitt eget bröst.
Detta blef så mycket ödesdigrare, som Karl XII ovanligt
tidigt kom till makten. Han hade nämligen ännu ej fyllt
femton år, då hans fader dog. Den förmyndarstyrelse, som
Karl XI genom sitt testamente hade förordnat att föra
styrelsen under sonens minderårighet, var nog svag att
redan efter ett halft år gifva efter för riksdagens önskan,
att den unge konungen skulle själf öfvertaga regeringen.
Adeln, hvilken under en ung och, som man tänkte, lättledd
konung hoppades på lindring i Karl XI :s stränga framfart
vid indragningen af kronogodsen, ifrade mycket för ett
sådant beslut. De öfriga stånden och regeringen voro
nog kortsynta att gå in härpå. Vid kröningen satte Karl
såsom envåldskonung själf kronan på sitt hufvud och
underlät att aflägga den vanliga konungaeden, hvilket, såsom en
samtida berättar, gick ständerna genom märg och ben.
2.
Sålunda hade Sveriges öde blifvit lagdt i en femtonårig,
oerfaren och själfrådig ynglings händer. Hans makt var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
