Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 256. Karl von Linné efter T. M. Fries (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan förnämligast om honom, som frambringat allt detta,
visade sig som en håglös och ingalunda flitig lärjunge i
skolans hufvudämnen. Däraf kom, att de flesta af hans
lärare ansågo honom oduglig att studera. De gåfvo
därför fadern rådet att sätta sonen i ett handtverk, på det
denne i framtiden skulle kunna försörja sig med sina
händers arbete. Detta bedröfvade högligen föräldrarne, som
innerligt önskade, att sonen en gång måtte blifva präst.
Men läraren i fysik, doktor Rothman, tröstade fadern med
försäkran, att han ansåge, att ibland djäknarne funnes
ingen enda, som gåfve så godt hopp om sig som Karl
Lin-nseus, hvilken i framtiden som namnkunnig doktor skulle
föda sig lika väl som någon präst. På Rothmans tillstyrkan
fick ock Linnseus genomgå gymnasiet.
2.
Från Växjö gymnasium begaf sig Linnseus till
universitetet i Lund 1727. Vid inresan i staden hörde han klockorna
i dess kyrka ringa till begrafning. På sin fråga, hvem den
aflidne vore, fick han den upplysningen, att det var en hans
släkting, hos hvilken han hade hoppats finna skydd och hjälp.
Sannolikt hade han nu snart måst lämna Lund, om han ej
kommit i beröring med professor Stobseus d. ä. Denne fattade
så stort behag för den synnerligt flitige ynglingen, att han
lät honom fritt begagna sin stora boksamling; ja, han upptog
honom i sitt hus och lofvade att göra honom till sin arfvinge.
På denna tid undervisade den berömde Olof Rudbeck
i naturkunnighet vid universitetet i Uppsala. Där funnos
ock de bästa lärare i medicin. Fördenskull lämnade
Linnseus, som beslutat blifva läkare, efter ett år Lund och be*
gaf sig till Uppsala. Den lilla penningsumma, som
föräldrarne förihått gifva honom till uppsalafärden, var snart
förtärd, och alla försök att få understöd till fortsättning
af studierna misslyckades. Nöden växte med hvarje dag.
Andtligen gick den så långt, att han måste linda om sina
frusna fötter med papper, på det de icke skulle sticka fram
ur de trasiga skodonen. I saknad af mat, kläder och
penningar fann han sig nödsakad att säga farväl åt Uppsala
och med detsamma äfven åt studierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
