Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 257. Gustaf III och statshvälfningen 1772 efter T. Knös m. fl. (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från artillerigården begaf sig konungen till rådhuset,
där magistraten villigt svor den äskade eden. Folkmassan
greps af sådan hänförelse, att konungens befallning, att
alla borde hålla sig inomhus, blef kraftlös. Öfver allt, där
han red fram, omringades han af jublande skaror. Snart
såg man i alla delar af staden människor med en hvit
bindel om armen. Själf hade nämligen konungen bundit en
hvit näsduk om vänstra armen för att gifva sina vänner
ett tecken, hvarigenom de skulle känna igen hvarandra.
Stadens tullar besattes, och kanoner ställdes på de
förnämsta platserna. Konungen var herre öfver hela staden,
och denna framgång hade ej kostat en enda droppe blod.
Hela den följande natten tillbringade konungen till häst i
spetsen för militären, men ingen gjorde något motstånd.
Allt aflöpte lugnt och fredligt.
Följande dag aflade ämbetsverken och Stockholms
bor-gerskap ny trohetsed. Dagen därefter kl. tolf middagen
samlades ständerna på konungens kallelse i rikssalen. På
Riddarhustorget, på den yttre borggården och på
Slottsbacken stodo bataljoner af gardet; 100 grenadierer
bevakade själf va rikssalen, och på den inre borggården stodo
laddade kanoner. Sedan ständerna samlats, skildrade
konungen de fördärfliga verkningarna af partisöndringen,
hvilken medfört agg, hämnd och förföljelse. Han visade,
huru de maktägandes godtycke blifvit ett olidligt förtryck.
Han erinrade om att riket kommit i ett nesligt beroende
af främmande makter. Han påminde de närvarande
ständerna om huru han förgäfves sökt »rycka dem från de
bojor, som utländskt guld och inhemskt hat och själf svåld»
ville påföra dem, samt förebrådde dem, att de mera tänkt
på sin egen hämnd än på att i tid hjälpa det nödlidande
folket. Han förklarade, att han ej ville »röra vid friheten»
utan endast »afskaffa själfsvåldet», men »att en verklig
frihet endast kunde betryggas genom en orygglig lag,
hvilkens bokstaf ej får vrängas, hvilken förbinder icke allenast
konungen utan äfven ständerna, hvilken ej kan häfvas eller
ändras utan bådas fria samtycke, hvilken tillåter en för
fäderneslandet nitisk konung att öfverlägga med ständerna,
Läsebok för folkskolan. 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
