Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 259. Fahlanders återtåg från Kivisalmi efter C. Bratt (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att genom de skog- och kärrfyllda trakter, som sträcka,
sig öster om Jisvesi, söka framtränga mot Kuopio var det
enda medel till räddning, som återstod, och tanken därpå
den första, som for genom Fahlanders hufvud. — Men hvem
skulle kunna leda de uttröttade krigarnes marsch genom
ödemarken, så att den icke blefve en ständig kretsgång eller
slutligen ledde ut bland ryssarnes horder? — Jo, lyckligtvis
fanns den man, som skulle blifva de tappres räddare. Allt
fortfarande höll sig nämligen länsman Stenbäck vid
Fahlanders sida färdig till råd och till hjälp. Nu stod han där
tyst och anspråkslös men fast och beslutsam. Fahlanders
öga hvilade en stund på honom. »Kan ni finna väg genom
ödemarken?» sporde han till sist samt fick till svar ett
frimodigt: »Ja, herr öfverste, med Guds hjälp.» Rörd slöt
då den tappre öfversten den fosterlandsälskande mannen
i sina armar; därpå vände han sig till sina män, hvilka med
växlande känslor af fruktan och hopp varit vittnen till detta,
skådespel, och utropade: »Upp då, kamrater! Det gäller att
rädda våra lif, hvilka fäderneslandet så väl behöfver.»
Tyst och hastigt satte sig finnarne i marsch inåt skogen,
hvarest mörkret redan var så djupt, att föremålen icke kunde
urskiljas på några få stegs afstånd. På smala remsor af fast
mark förde Stenbäck dem mellan kärr och djupa mossar.
Ryssarne försökte länge att förfölja men påträffade i sin
väg sumpmarker, öfver hvilka ingen öfvergång syntes möjlig.
De kastade sig åt andra håll men råkade in i snår, genom
hvilka det var omöjligt att tränga fram, samt påträffade
branter, utför hvilka de icke vågade begifva sig. De
nödgades fördenskull att vända om för att vid dager fortsätta,
hvad som nu tydligen var omöjligt.
Den fahlanderska skaran vann härigenom så stort
försprång, att någon vidare fara från den sidan icke var för
handen. Men den lilla truppens belägenhet var i alla
händelser mycket vådlig. Man befann sig nämligen i en
fullkomlig ödemark, som var full af kärr, skog, berg, snår och
klyftor, och där man oaktadt sin utmärkte vägvisare
ständigt löpte fara att förirra sig. Dessutom *var man alldeles,
i saknad af lifsmedel; dessa hade kvar lämnats i båtarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
