Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 260. *Bilder från finska kriget 1808 af J. L. Runeberg - C. Landshöfdingen (IV) - 261. År 1809 efter T. A. Säve (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han talte så. En bäfvan genomlopp
de båda nnga männen uti saln,
och nu han slog sitt klara öga opp
och såg på generaln.
Det bistra uttryck, krigarns anlet’ haft,
var borta; varmt han mötte gubbens blick,
han tog hans hand och tryckte den med kraft
och böjde sig och gick.
Och nu med händer slutna som till bön
sjönk höfdingen i domarsätet ned.
Han kämpat ut, han njöt sin segerlön:
en öfver jordisk fred.
Och dessa vittnen två, som dröjde kvar,
de nämnde ofta sen med eldad håg
om en förklaring, stilla, underbar,
som i hans anlet’ låg.
Att detta sken var himmelskt skönt, därom
fanns blott en enda tanke hos de två;
men, hvarifrån det vackra ljuset kom,
blef olikt tydt ändå.
Den ene höll det för ett yttre lån
af dagens sol, som lyste mild och klar;
den andre sade: »Det kom inifrån,
hans samvetes det var.»
261. År 1809.
Ar 1809 var Sverige nära sin undergång. Finland hade
ryckts från det, Pommern var förloradt, moderlandets egna
gränser hotades från alla håll, och ryska krigarskaror hade
varit på väg att på den brygga, som vintern slagit öfver
Ålands haf, infalla i hjärtat af vårt land. Därtill kom, att
landet var utarmadt af långvariga krig och tunga gärder,
och att stor förbittring rådde öfver det hufvudlösa sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
