Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 267. Esaias Tegnér efter B. Lundblad (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föddes honom på komministersbostället Kyrkerud i By
socken sonen Esaias år 1782.
Esaias hade ej hnnnit fylla två år, förrän hans fader
såsom kyrkoherde flyttade till Millesviks pastorat, som ligger
på den halfö, som skjuter ut mellan Dalbosjön och den
egentliga Vänern. Då Esaias var nio år gammal, blef han
faderlös. Hans kunskapsförråd var ännu litet. Vid sin
spinnrock hade modern lärt honom läsa. Räkna och skrifva
kunde han äfven men föga mer. Boet var fattigt, hvadan
tillgångar saknades att bekosta Esaias studier. Men han
hade äldre bröder, som redan voro studenter. Medan de
vistades i hemmet kort efter faderns död, undervisade de
Esaias uti latin. Då de snart måste lämna hemmet, afbröts
denna undervisning. Hans faders ungdomsvän, kronofogden
Branting, erbjöd sig då att taga gossen i sitt hus och lofvade
att inöfva honom till sitt biträde på fogdekontoret, eftersom
han röjde anlag att blifva en duglig räknekarl.
Vid tio års ålder blef Esaias Tegnér således
fogde-skrifvare. Vanligtvis fick han vara med på kronofogdens
vidlyftiga resor genom fögderiet och såg under dessa
Värmlands skönhet. Outplånligt intryckte sig i hans sinne detta
landskaps skiftande taflor: dess blommande dalar och
stupande berg, klara sjöar och forsande älfvar, leende parker
och allvarliga skogar.
Kronofogden Branting tyckte för hvar dag alltmer om
sin fosterson och medhjälpare, berömde honom för hans
snabba räkning och tänkte sig som en stor glädje på
ålderdomen att få honom till sin efterträdare. Men det skulle
ej gå på det sättet. Branting märkte hos gossen andra
anlag, än som behöfdes för det lefnadskall, som nu var
i fråga. »Esse är för god att sitta hos mig och skrifva
siffror», yttrade han mer än en gång. Esaias håg för
läsning trädde alltmer i dagen. Kom han öfver en bok, hade
han ej öga och sinne för något annat. En dag under
skörden satte Branting Esaias att vakta en öppen grind, på det
kreaturen ej skulle gå in i ett sädesgärde. Då Branting
efter en god stund kom tillbaka, voro kreaturen inne i
gärdet, och deras väktare låg framstupa öfver en tufva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
