Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 271. *Manhem af E. G. Geijer (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om lian ej öfvad var att sirligt tala,
hans handslag gällde mer än ed och skrift.
Han drog ej agg inunder löjen hala,
hans hand bar svärd men ej hans tunga gift.
Han ej förstod med ord en skuld betala
och språka om sitt hjärtas ömma drift;
hans hat var eld, hans vänskap gick i döden,
och med sin fosterbror han delte öden.
Hans lärdom var ej stor. Han visste lida
och lefva som en man. Hvad vet’ vi mer?
Yi veta, huru sol och stjärnor skrida:
de öfver veklingar gå upp och ner.
Yi apa åskan, kunna vapen smida
men ej det mod, som emot faran ler.
För lyckan krypande vi slåss om brödet;
han upprätt stod och brottades med ödet.
Och, föll han äfven, — ej han hördes kvida;
han tåligt drog hvad lag, som mänskan fått.
Med fåfäng suck han bad ej plågan bida,
han tiggde ej om lifvets usla lott.
Med färdigt mod att lyda och att strida
han bjöd ett stålsatt bröst mot lyckans skott.
Allt kan dess nyck förta’ och allt beskära,
ej makt att lefva fri och dö med ära.
Till honom ej från vidt aflägsna stränder
med skeppen flöto konstiga behof.
Ej krämarn musten sög utur hans länder,
ej flärdens yppighet hans vinst begrof.
Men åkern plöjde han med egna händer;
hans tillit var hans arm, hans skatt var hof.
Yår konst att njuta är, hans var umbära;
och själf sig vara nog var all hans lära.
Nu Nordens son Europas flärd församlar
och känner allt men ej att vara fri,
af ljus ej ser, af idel visdom famlar,
tills lust och maklighet hans herrar bli,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
