Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 280. *Min moder af Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280. Min moder.
(På grafven.)
Hvar finns en kärlek, som intill döden
står oförändrad i alla öden,
som, lik Guds ängel, oss öfvervakar
och fordrar intet men allt försakar?
På denna jorden finns endast en,
en moders kärlek är det allen.
Allt band är själfviskt, som hjärtat binder:
den kyss, som bränner på brudens kinder,
den hulda famn, som en syster räcker,
den späda arm, som oss barnet sträcker;
vår bäste vän har en lön sig drömt,
en moder ensam har det förglömt.
När minnes hon i de långa åren
den tunga smärtan, den heta tåren,
sin ungdoms vår, som ej fås tillbaka,
och dagens möda och nattens vaka
för detta barn, som hon älskar mer,
ju mer hon allt för dess lycka ger?
Och hvem kan gifva, hvad hon oss skänker?
Den första tanke, som barnet tänker,
den första bön, som dess läppar stamma,
den första kärlekens rena flamma,
den första maning för rätt och dygd,
för sanning, frihet och fosterbygd.
Och vi, hvad gifva vi henne åter?
Ack, mången sorg, som hon ömt förlåter,
vår svala kärlek, åt flera delad,
vår omsorg, ofta förströdd, förfelad.
Ej ens vår åsyn är hennes tröst,
hon lämnas ensam i lifvets höst.
Och dock hon följer med sina tankar
det vilsna barn, som i världen vankar,
och hennes bön som en ängels fackla
går klart framför oss, när stegen vackla,
och lyser vägen med Kristi tro
och banar stigen och bygger bo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
