- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Nionde å nyo omarbetade och tillökade upplagan med nya illustrationer / Avdelning 3, 4, 5 och 6 /
745

(1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 287. *Hvi suckar det så tungt uti skogen? af B. E. Malmström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men, huru länge pilten i sina drömmar satt,
allt mörkare blef lunden uti septembernatt.

Då suckar det så tungt uti skogen.

Och liten pilt han lyssnade, blef hemsk uti sitt mod
och började att springa utåt leden.

Han tänkte stygga tankar och skrämde upp sitt blod
och vilse gick på ljungbevuxna heden.

Han tänkte uppå fader, på mor och syskon kär’:

»Gud nåde mig, som liten är! Om väl jag vore där!»

Då suckar det så tungt uti skogen.

Men månen träder stilla ur sönderbrusten sky
och kastar silfvertäcket öfver jorden,
och skuggorna förskräckta till bergens fotter fly,
och trollena de flyga uppåt norden.

Och bergens toppar glimma, men skogen han är mörk,
och ufven sjunger sorgesång i regnbegjuten björk.

Då suckar det så tungt uti skogen.

Och liten pilt han löpte utöfver vidan hed
och tänkte uppå mången gammal sägen;
och himmelns stjärnor skredo, och natten led och led,
men ej så träffade han rätta vägen.

»I blida stjärnor alla uppå den höga stig,

I vissnade små blommor, o, sägen, sägen mig:

Hvem suckade så tungt uti skogen?»

Men alla stjärnor tego, och liten blomma teg,
och pilten många bittra tårar fällde.

Så kom han till små älfvors tjäll. Med vingesnabba steg
han midt i deras lätta ring sig ställde.

»O, I, som träden dansen på ljungbevuxen stig,

I skönaste små syskon, o, sägen, sägen mig:

Hvem suckade så tungt uti skogen?»

Och liten älfvadrottning med fagra läppar log
och smekte liten pilt på röda kinden.

»Gråt icke, vackre gosse, fastän du vilse drog,
fastän du blef så hemsk inunder linden!

Men sätt dig här på tufvan å ljungbevuxen stig,
och torka dina tårar, så skall jag säga dig,
hvem suckade så tungt uti skogen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:12:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff9uill/36/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free