Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 300 B. Tal vid invigning af Karl X Gustafs stod i Malmö 1896 af Oscar II jämte kantat af C. Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, i det han åt fäderneslandet i söder förvärfvade dess
nuvarande hafomflutna gräns.
Hvad under då, att denne konungs ärestod måste uppstå
ur själfva den jord, hans mod och snille vunnit? Snarare kan
det förvåna, att icke denna erkänslans gärd åt honom länge
sedan förunnats.
Dock tror jag, att dröjsmålet varit både klokt och lyckligt.
Karl X Gustafs minnesstod vid Öresunds strand, så kär den än
vore för svenskar att skåda, får icke stå såsom någon utmaning,
nej, icke ens väcka den ringaste misstämning mellan skandinaviska
stamförvanter. Men visshet, att så icke skulle ske, kunde endast
tiden skänka. Svenskar och danskar måste först såsom uppriktigt
försonade bröder hafva kommit hvarandra till mötes på Lunds
forna slagfält, vid foten af gemensam vård, rest öfver deras i
mandom och fosterlandskärlek jämnbördiga förfäders grafvar.
Nu är omsider den dag inne, då Karl X Gustafs bild bör
framträda på Malmö torg. Skånska krigare af Sveriges här omgifva
i denna stund den store härförarens och statsmannens ärestod,
men deras vapen fällas icke till strid utan skyldras till honnör,
och från deras stycken ljuda endast till salut laddade skott.
Ett om egen själfständighet och ära angeläget men ingen
annans hotande folk hyllar i dag minnet af en konung,
hvilken genom den åt riket vunna naturliga södra gränsen i sin
mån förberedde möjligheten af det välsignelserika fredslugn,
som under nästan hela det nittonde århundradet rådt på den
Skandinaviska halfön.
Tacksamma hjärtan och beundrande blickar möte alltså
Karl X Gustafs bild, då jag nu bjuder: »Täckelset falle!»
Kantat.
Kör:
Hvad är bragden, om icke den fyller ett mål,
som i släktenas aning ren fanns,
om ej barnen vid härden i glimmande kol
redan läste dess kommande glans?
Träder segrarn ej fram under stålhjälmens kam
med nödvändighets mejslade drag,
skall hans skimrande stod,
gjord af tårar och blod,
lösas upp som en dimbild en dag.
Bas-solo:
Du krigarfurste, som i bronsen glänser
på tyglad fåle här vid Sundets strand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
