Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 303. Bibeln, böckernas bok af E. H. Rodhe - 304. *Gossen och bibeln af E. Bäckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i morgon måste vi dö, som i inbilsk stolthet blott äflades att
komma upp öfver sina likar, och som utan att fråga efter
samvetets maningar och varningar gick blott dit, där han
kunde vinna mycket eller njuta mycket, ja, som trifdes bäst i
lastens polar; hur blef han så stilla, så ödmjuk, så
världs-försakande, hur så mild, så kärleksfull, sä himmelskt sinnad,
hur blefvo hans håg och tankar så vända hän mot det eviga,
hur kunde han börja offra allt för främjandet af Kristi rike
och Herrens ära? Jo, han började läsa sin bibel med det
öppna sinnet, det redliga allvaret, den stadiga troheten.
Underliga bok! Och du skulle vara ett mänskligt verk
allenast? Nej, o, nej. Så kan intet mänskligt ord förvandla
hjärtan, hem, hela folk. Himmelska ljus i skuggornas dal,
lys in i allas våra hjärtan och hem, lys ut öfver hela vårt
land och folk, låt oss i din klarhet alltmer se den väg, som
leder till det eviga målet, var vår kraft i lifvets strider, var
vår tröst i lifvets sorger, var vårt värn i frestelsernas
stormar! Heliga Guds ord, blifve du oss alltmer oumbärligt
och kärt under vår vandrings hastigt flyende dagar! Det
gånge med eller mot, det vare bråda eller lediga stunder, vi
må uppbära klander eller beröm af dem, som äro omkring
oss, bibeln vare vår ständiga följeslagare, bibelns öfning vare
vår förnämsta omsorg, till bibeln ile ofta våra tankar, vid
bibeln dröje ofta det genom världsarbetet och världsumgänget
så lätt förströdda sinnet, bibeln vare vår käraste och mest
kända bok, för bibeln drage vi gärna ut till modig strid, för
bibelns spridning offre vi gärna vår sparade skärf. Och, när
så lifvets afton skymmer, när de mörka skuggor draga fram,
som förebåda dödens natt, dä vare bibeln än vår staf, vår tröst.
När alla andra stöd ryckas undan och all jordens glädje
rymmer, då hviske Herrens ande i det kvalda hjärtat något välkänd t
bibelns ord, som gjuter mod och hopp dit in genom att peka
hän på honom, som utgör kärnan och medelpunkten i all dess
förkunnelse! Och, när så anden, frigjord, vid hans hand får
svinga sig upp till en högre, sällare värld, då har bibeln lyktat
sitt värf, och då kommer det, som fullkomligt är, för hvilket
det skall försvinna, som endels är, ty »vi se nu genom en spegel
i dunkel bild men då ansikte mot ansikte».
304. Gossen och bibeln.
Han läste i den bok, som ensam mättar
de tröstehungrande i seklens lopp,
där ej en sida men en famn slås opp,
och där hvart ord ett sorgtyngdt hjärta lättar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
