Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 315. *Julkvällen af J. L. Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som sitter stum på drifvans rand
och andas i sin kalla hand.
Vid kvällens än ej släckta sken
han tycktes halft förstelnad ren.
»Hvart leder, arma barn, din stig?
Kom hem till oss att värma dig!»
Så sagdt, han tog den frusne med
och hann omsider gårdens led
och trädde in till stugans fest
med brödet och sin späde gäst.
Vid muren satt hans dagars tröst
med yngsta barnet vid sitt bröst:
»Du dröjt så länge på din färd.
Kom hit, och sätt dig vid vår härd!
Och du också!» — Så öm, sä lugn
hon ledde gossen närm’re ugn.
Och snart vid hennes vård man fann,
hur brasan mera lifligt brann.
Hon tycktes glömma bort sin nöd,
hon tog så gladt sin makes bröd
och bar det fram till aftonvard
med litet mjölk, i bunken spard.
Från halmen, glest på golfvet bredd,
till festens måltid, sparsamt redd,
de muntra barnen redan gått;
vid muren kvar blef gästen blott.
Hon tog den arme med sig då
och förde honom fram också.
Och, när en tacksam bön var slut,
hon tog sitt bröd och delte ut.
»Välsignad är den godes skänk»,
sä talte gossen på sin bänk,
och tåren i hans öga log,
när han den bjudna skifvan tog.
Hon ville dela, som hon delt;
i hennes hand var brödet helt.
Förvånad hon sitt öga fäst
på främlingen, sin späde gäst.
Hon undrar, och hon ser och ser:
han syntes ej densamme mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
