Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 320. Trondhjem efter N. Arfvidsson - 321. Lofotens öar och torsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rsex kilogram, var beslaget med guld och prydt med
ädelstenar af det högsta värde.
321. Lofotens öar och torsken.
Lofotens öar erbjuda en vild och ödslig anblick. Nakna
klippor stiga mot himmeln, och endast här och där mötes
ögat af en liten grön fläck. De ligga utanför norska kusten
i en lång rad, som sträcker sig från fastlandet i sydvästlig
riktning. Mellan dem och kusten utbreder sig den betydliga
Västfjorden. Tvenne af öarna skiljas från hvarandra och
från Moskenäsön genom den vilda, i sagorna ofta omtalade
Malströmmen eller Mosköströmmen, en våldsam
hvirfvel-rörelse i det trånga sundet, framkallad af ebb och flod.
Denna hvirfvel kan stundom vara så häftig, att mindre
fiskebåtar kunna genom den dragas ned i djupet.
Kring Lofotens öar finnas i ofantlig mängd torskfiskar.
Dit drager tidigt på året, under det vinterskymningen ännu
ligger öfver nejden, nästan hela Nordlandens och Finmarkens
befolkning för att idka fiske.
Hela kusten är täckt med små hyddor, som kvarstå från
det ena året till det andra. I dessa uppehålla sig fiskarne,
när de icke äro ute på hafvet. Dessa bostäder hafva ett
bedröfligt utseende. Deras trånga och mörka inre, dit ljuset
tränger endast genom en liten fönsterglugg, är i och för sig
föga inbjudande; men, då fisketiden kommer och detta trånga
rum fylles af kistor och bäddar, som stå i dubbla rader med
blott en helt smal gång mellan sig, och bland hvilka en
mängd människor är sammanpackad, ökas bostadens otrefnad
genom hopad smuts och en kväfvande osund luft till den
grad, att det svårligen torde gifvas en otrefligare boning.
Men för Nordlandens fiskare har lifvet i dessa hyddor
■ett eget behag. Med saknad lämnar han dem och emotser
med längtan den tid, då han skall få återvända.
I februari och mars ankomma fiskarne med sina båtar
och börja utlägga sina stora med långa krokar försedda
kablar eller linor. Så länge torsken leker, nappar den
svårligen på något bete. Den tyckes då icke känna någon hunger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
