Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 330. Sälarna efter S. Nilsson - 331. *Vårt land af J. L. Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven och i de haf, som gränsa till dessa. Några arter gå
uppför floderna till insjöarna, ur hvilka de sedan ej hitta
tillbaka. I Europa förekomma sälar i Saima och
Ladoga-sjön. I Skandinavien träffas de icke i någon insjö, men
det synes ej osannolikt, att de fordom funnits i Vänern, I
ajla haf och skärgårdar, som omgifva skandinaviska halfön,
förekomma de mer eller mindre talrikt; men icke alla arter,
som finnas i Ishafvet, gå in i Östersjön.
Sälarnft utgöra de nordligaste polarfolkens enda
rike-dpin och viktigaste uppehållsmedel. Hvad renen är för
lappen, hvad alla husdjur tillsammantagna äro för de
bildade folkslagen, det är sälen för grönländarne, Dessa mäta
lifvets lycka efter tillgången på sälar. Det berättas, att,
då de första kristna missionärerna för dem beskrefvo
himmelns salighet, utropade de genast: »Där finnes således
stort öfverflöd på sälhundar.»
331. Vårt land.
Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
ljud högt, o, dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himmelns rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand
mer älskad än vår bygd i nord,
än våra fäders jord.
Vårt land är fattigt, skall så bli
for den, som guld begär.
En främling far oss stolt förbi,
men detta landet älska vi;
för oss med moar, fjäll och skär
ett guldland dock det är.
Vi älska våra strömmars brus
och våra bäckars språng,
den mörka skogens dystra sus,
vår stjärnenatt, vårt sommarljus,
allt, allt, hvad här som syn, som sång
vårt hjärta rört en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
