Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 332. Sarijärvi socken i Finland af J. L. Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att rätt fatta egenheten af detta boningsrum bör
man se det en vinterafton. Spisen, rummets helgedom, står
då i sin fulla glans. En ofantlig brasa af grof tallved
blossar i ugnen och kastar ett bländande sken kring stugan, som
ytterligare upplyses af pärtbloss, än instuckna i väggarna,
än uppburna af egna klykor på golfvet. I detta skimmer
rör sig eller hvilar oftast en stor människoskara. Kvinnorna
sitta vid sina spinnrockar eller syssla med degtråg och gryta,
männen göra korgar, slädar, skidor och dylikt, tiggare och
in-hysingar sträcka sig framför elden, och pärtklyfningen skötes
af någon gammal gubbe, som med lugn händighet delar de
tunna spjälarna i ännu tunnare skifvor. Barnskaran har
då vanligen krupit upp på muren, där den i all samdräkt
lefver och skriker i kapp med syrsorna, vid den långa hon
nära dörren fröjdar sig gårdens häst åt hackelsen, värmen
och sällskapet, medan tuppen, om han ej ännu satt sig upp
till ro i kretsen af sin familj, gör visiter hos sina gynnare
i hvarje vrå af rummet och öfver allt är hemmastadd.
Sådant visar sig med mer eller mindre afvikelse ett finskt
pörte om vinterkvällen.
Tror någon all trefnad vara bannlyst ur en sådan boning,
så misstager han sig. Icke blott infödingen utan ock den
under helt andra förhållanden uppväxte kan finna sig väl
i den. Luften i pörtet är genom den ständiga eldningen
och det alltid underhållna draget frisk och ren, och all
orenlighet aflägsnas med sorgfällighet och ordning. Till
och med det svarta golfvet upphör att synas smutsigt, då
man tycker sig stå på mull, icke på nedsudlade bräder.
Öfver all beskrifning är den fattigdom, som råder bland
folket i Sarijärvi. Jordbruket har i frostnatten en svår
fiende. Många hemman äro årligen så utblottade, att de
icke kunna få sina tegar besådda. Abon, då han svultit
året om, skyndar på hösten att skära sin åker, innan kärnan
hunnit sin utbildning och mognad. Boskapen, som om
sommaren vadar i gräs vid skogsbäckarnas stränder och i
däl-derna mellan moar och berg, tuggar om vintern halm, ock
en halm, som ej sällan är forslad från orter på åtta, tio,
ja, sexton mils afstånd. Ofta måste kreaturen i månader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
