Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 337. Stenkolen af G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växter, som bildats, täcktes af lerslam och sand, som floder
och strömmar fört med sig; enstaka lämningar af blad och
frnkter inbäddades också i detta slam. På detta sätt kunde
den växlande afsättningen af trädlämningar och leror fortgå
i långa tidrymder, men till sist kom en dag, då
förhållandena blefvo annorlunda. Oftast bröt hafvet in, och under
nya långa tidrymder af sattes nya lager af bergarter öfver
lerorna och sandlagren med stenkoistidens gömda skogar.
Naturen är emellertid aldrig overksam. Liksom
växt-lagren i våra torfmossar undergå förändring, så förändrades
också under tidsåldrarnas lopp dessa gömda skogar men på
ett sådant sätt, att af de ämnen, som bildade växten i
lef-vande tillstånd, till sist nästan endast kolet blef kvar.
Alltefter den tid, denna förvandlingsprocess varat, är
resultatet olika. Det renaste kolet finna vi i grafiten eller
blyertsen. Sedan komma de olika stenkolssorterna: antracit,
egentliga stenkol och brunkol. Den minst förvandlade
af-lagringen är torfven.
Som ofvan nämndes, kunna de olika stenkolslagren vara
utaf olika ålder, ehuru de flesta och bästa härstamma från
stenkolsformationen. Ett exempel på stenkol, bildade
under en yngre formation, hafva vi från vårt eget land. I den
nordvästra delen af Skåne i trakterna kring Helsingborg
finnas nämligen stenkolslager, hvilka jämte de till lerkärl
och eldfast tegelsten dugliga leror, som ligga under flötserna,
sedan länge bearbetats. Dessa stenkol hafva till största
delen bildats af ormbunkar, barrträd och kottepalmer. De
senare äro växter, som nu ej finnas i vårt land och numera
på vår jord hufvudsakligen förekomma i det södra
lialf-klotets varma land.
Genom att göra ett besök vid någon af våra svenska
stenkolsgrufvor får man en föreställning om huru
stenkolsbrytningen i allmänhet tillgår. Yid Höganäs stenkolsgrufva
i Skåne ser man här och där stora högar af en brunsvart
färg. Dessa utgöra den jord och sten, som man upptagit
för att genom ett s. k. schakt kunna tränga ner till
sten-kolsflötsen. Följer man med en hiss ned genom detta schakt,
som ser ut som en brunn, till dess botten, finner man, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
