Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 348. Silkesfjäriln af H. Sidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
silkestrådar, hvilken man kallar kokong. Öppnar man en
sådan kokong, finner man djuret liggande midt inuti
densamma såsom uti en liten väl tillsluten kammare. Men
detta djur har ett helt annat utseende än larven, och det
ligger alldeles orörligt. Larven har förvandlats till puppa.
På nittonde dagen efter inspinnandet framkommer ur
kokongen en medelstor fjäril, som är gråhvit till färgen med
en mörk halfmånformig teckning på hvardera framvingen.
Men huru har fjäriln kunnat komma ut ur sitt fängelse?
Tänder till att bita af trådarna med saknar den helt och
hållet, till att slita af dem alla har den alldeles för ringa
kraft. Det tyckes då, som skulle det varit omöjligt att utan
hjälp bryta sig ut. Så är det dock ej. Då tiden är inne
för fjäriln att lämna kokongen, afsöndras ur dess mun några
droppar af en vätska, som sönderfräter trådarna. Det blir
sedan lätt för fjäriln att i denna del af kokongen med
hufvudet borra ett hål, hvarigenom den kan krypa ut. Under
några dagar flyger den omkring utan att förtära någon föda.
Därefter läggas äggen, och kort därpå dör fjäriln.
Silkesfjärilns egentliga hemland är Kina. Från detta
land kom den småningom i sällskap med mullbärsträdet till
andra delar af Asien. Till Europa skall den hafva kommit
under början af medeltiden. Sägnen berättar, att tvenne
munkar, som under sina vandringar äfven kommit till Kina
och där tagit noggrann kännedom om silkesfjärilns vård och
sättet för silkets tillvaratagande, vid sin afresa därifrån
hemligen i sina ihåliga vandringsstafvar medförde plantor
af mullbärsträd samt silkesfj ärilsägg.
Sedan den tiden har man uti de flesta Europas land
och äfven uti vårt land försökt att uppföda silkesfj ärilar.
Framgången däraf beror dels af huruvida mullbärsträdet
trifves eller ej, dels af möjligheten att anskaffa en passande
värmegrad: ej för låg, ty då frysa djuren ihjäl, ej för hög,
ty då utkläckas larverna, innan mullbärsträdets blad hunnit
framkomma i tillräcklig mängd. För närvarande är det
bland de europeiska landen endast de, som ligga omkring
Medelhafvet, hvilka hafva någon betydande silkesodling. I
dessa land lefver ej silkesfj äriln ute i det fria utan inne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
