Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 364 A. Kamelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Araben kallar med skäl kamelen öknens skepp, ty vid
en färd i öknen är den oumbärlig. Då lastas den med
vattensäckar af läder, med ris, dadlar, socker, kaffe, salt och
dessutom med krukor, tallrikar och skedar samt tältstänger och
tälttäcken. Yid lastningen lägger kamelen sig bölande och
stönande ned på sina hopböjda ben; bölande fogar den sig
uti att taga bördan på sin rygg; bölande reser den sig åter
upp, när den blifvit lastad. Den bär två hundra femtio till
tre hundra kilograms tyngd fyra mil och därutöfver på
dagen. Så drager den med sin förare genom öknen.
Allt i kamelens kroppsbyggnad är lämpadt för öknen.
På bröstet har den en stor valk, på frambenen fyra smärre
valkar och på bakbenen två. Dessa valkar tjäna den till
stöd, när den lägger sig och stiger upp. Skulle den lastas
stående, så finge man sätta en liten stege upp mot den, ty
den är två meter hög. Under fotsulorna befinner sig en köttig
valk, som är öfverdragen med en tjock hud. Denna valk
underlättar som en kudde den besvärliga gången i sanden.
Men det viktigaste är, att kamelen kan uthärda törst i fyra,
ja, i nödfall till och med i åtta dagar. I en cellväfnad,
hvilken bildar en afdelning af dess mage, kan den nämligen
länge förvara det nedsväljda vattnet. Ur denna ingår det
efter behof i svalget. Därtill kan den ock på en gång dricka
tjugo till tjugofem liter vatten. Kamelen nöjer sig liksom
åsnan med tistlar och andra taggiga växter, som öknen
frambringar. För att den icke skall såra sig därpå, är den
försedd med broskartade läppar och hårdt tandkött. Yid alltför
knapp näring lefver kamelen af puckelns fett, hvilket då
genom fina sugådror införes i blodet.
Kamelen är ett tåligt och lydigt djur. Endast om den
är alltför tungt lastad, förblifver den hårdnackadt liggande
på marken; det hjälper då ej att slå den, man måste taga
af den en del af dess packning. Blir den trött, så sjunger
föraren för den. Kamelen vänder då hufvudet till honom
och glömmer börda och trötthet. Plågas djuret af törst, så
reser det upp hufvudet och fnyser åt alla håll med vidt
öppnade näsborrar. Det insuger då från fjärran dunsten af
en vattenkälla, som kanhända är obekant för dess herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
